dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Zola Jesus: Conatus
Conatus (album, cd) Zola Jesus
2011
Souterrain Transmissions
6/10

American gothic for tvåtusentalet

Nika Roza Danilova växte upp (kanske bör man snarare tala om ”när hon var yngre”; hon är född 1989) på en ranch i Wisconsin. Där ligger den ödsliga, gotiska grunden för hennes musik – få jämnåriga kamrater och redan från barnsben ett ovanligt starkt intresse för opera (prestationsångest gjorde dock att hon höll sången en privat angelägenhet). Hennes klassiska bakgrund har alltid märkts tydligt och så även på Conatus, hennes tredje fullängdare som Zola Jesus.

”Conatus” är ett latinskt begrepp kopplat till metafysik som innebär ett tings önskan eller strävan att fortsätta existera och expandera. Önskan att fortsätta leva, för att förenkla det hela. I Danilovas tolkning innebär det att fortsätta på en linje, men att gräva sig längre in, mot kärnan. Jag såg henne i Berlin turnerandes med Stridulum II under förra året, och att påstå att hon har scennärvaro är en grov underdrift. Rösten är vid första intrycket spöklikt nära Siouxsie, men i längden kommer Danilovas skolning upp till ytan i jämförelse med Sioux’ rena viljekraft. Zola Jesus har heller inget intresse av skriande punk som ljudkuliss; ofta står hon ensam mot ett beat.

Det är viktigt att slå fast och bibehålla att Zola Jesus är Danilova, inte ett band, oavsett vem som spelar på album och på turné. Projektet är hennes eget, på gott och ont. På gott, som i Vessel, albumets hotfulla förelöpare, på ont, Seekir en repetitiv historia där Danilova gärna hade fått ta in sällskap. Det är när hon spelar på det riktigt suggestiva och svarta, på just Vessel, Hikikomori och avskalade Skin som hon är som bäst. Då är hon storslagen. Annars blir det ibland lite för mycket av det goda; Nikas röst är omöjlig att förneka, men jag hade gärna fått lite mer dynamik; slutresultatet hade mått bättre om hon fått kämpa emot fler instrument, försvara sin terräng. Istället blir Conatus tyvärr ibland en aning platt.

Med tanke på att Danilova bara befinner sig en kort bit in på sitt tredje decennium, och än mer på vad hon är kapabel till när det väl bränner till, så är Conatus ändå långt över gränsen för godkänt. Det ska bli fortsatt mycket intressant att följa Zola Jesus.

Martina Nordman

Publicerad: 2011-09-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-09-12 22:55

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #6104

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig