Sator 2011 är långt mycket bättre än jag vågat hoppas. De gör det enda rätta och klarar av tre nya låtar direkt. I den sista låter Sator mer Ramones än någonsin. Sen börjar hitkavalkaden med No Reason (tillägnad Stock Rocker Nuts-tishan i publiken) och fortsätter med självklarheter som I Wanna Go Home, I’d Rather Drink Than Talk och Gasolin-covern This Is My Life.

Ropen efter Pigvalley Beach besvaras med Escape from Pigvalley Beach från Basement Noise från 2006 (med den talande refrängraden ”I never wanna hear about Pigvalley Beach again”). Jag antar att det inte behöver någon djupare tolkning? Men skulle någon inte kunna boka en Sator spelar Slammer-konsert för min skull?

Det enda problemet var väl egentligen att det inte hunnit bli mörkt, att det inte vara tätare i publiken och att jag har en ganska lång lista med ytterligare låtar jag gärna hade hört. Nästan så bra att jag är sugen på att ta bandet på orden och be om en plats på gästlistan till lördagens konsert i Forshaga Folkets Park tillsammans med Hurriganes.