Thurston Moore kan numera göra i stort sett vad han vill. Han kan stå i en källarklubb och slå på gitarren med ett baseballträ en kväll i veckan och publiken betalar , lyssnar artigt och går hem med ordet geni fastetsat på näthinnan. Därför är det ganska skönt att hans senare album under eget namn är så vanliga. På Trees Outside the Academy – ett album det, trots att jag gav högt betyg, känns som om jag underskattade när det kom – hade han J. Mascis till hjälp för att skapa nedtonade melodier. Den här gången är det Beck Hansen som producerat. Beck som slipat udden av sina verk för varje år och på senare tid mest producerat ointressanta artister eller spelat in gamla örhängen med kompisar. Det känns knasigt att skriva att J. Mascis var ett mer spännande val av producent, men så är det.

Demolished Thoughts är varken melodi- eller ljudmässigt långt från Trees Outside the Academy men det händer ungefär ingenting under 47 minuter. Benediction lovar gott i inledningen men sen blir det inte så mycket mer. Vad Beck verkar ha tillfört albumet är att Moore jobbat ännu mer med den viskande sången och ljud som flyter ut och försvinner. Tunne, tunna lager av snudd på ingenting som ska skapa en melodi. Det händer inte.

Jag vill väldigt gärna tycka om det här albumet. Trees Outside the Academy har jag lyssnat på osunt mycket. Och här finns låtar som jag kommer ta med mig. Som Benediction eller Mina Loy, men som album räcker det inte hela vägen.