Recension
- Shaolin Vs. Wu-Tang (album, cd) Raekwon
- 2011
- Ice H20/EMI
Chop Chop Ninja
Lyssna
Externa länkar
Titelspåret öppnar Shaolin Vs. Wu-Tang. När beatet rullar igång öppnar Chef Raekwon med
Villagers, gangstas / pillagers, paintbrush
New whips, blue fifths / Louis Shallah, shit
Ostrich turtlenecks / the Chef, already reps
Lean off the petty jets / we buy the very best
Outfits, powerful rich / pouncers, camel clips
One bump, two lumps / the shotgun, the new jumps
Det är hysteriskt bra flowande och rimmande som man önskar aldrig skulle ta slut. Man har hört det förr men det är så bra att man mer än gärna hör det igen.
Shaolin Vs. Wu-Tang låter lite mer planerad än vad det brukar när det gäller Raekwon. Visst är det en del spontan rap med kompisarna runt köksbordet, eller i gränden efter en stöt, men det är också strategiskt upplagt och hitstarkt. Mycket är minnesvärt, allt är svinbra. Crane Style på grund av en pigg Busta Rhymes och den melankoliska flöjten, Rock N Roll på grund av att den är så otippat bra och för att Ghostface Killah gör sin bästa insats på plattan, Black Thought-gästade Masters Of Our Fate med dess mäktiga beat som avslutar albumet rysligt bra, och Molasses tack vare dess gungiga beat och Rick Ross speciella rap som är hur skön som helst bara han säger något vettigt på ett bra beat.
Jag skulle kunna nämna varje låt på det här sättet.
Gästerna på albumet är många men inte överflödiga, och de gör aldrig saken sämre. Men inte heller bättre. Raekwon behöver inte bevisa vilken stor rappare han är (och jag behöver egentligen inte nämna det), men han gör det ändå i varje låt. Bland de låtar som han kör helt själv är Butter Knives pulshöjande bra och Ferryboat Killaz ännu hårdare än den titeln.
I Silver Rings får vi i en och en halv minut skivans mest funkhårda beat och Ghost har även där en het vers. Låten bryts sedan på ett hastigt, och fantastiskt, sätt till Estelles a capella-sång i ännu mer fantastiska Chop Chop Ninja. Beatet som sedan kommer igång är en grovt uppstyckad och samplad del ur vad som låter som ett fightingtvspel med retrostämpel över en enkel trumgång. Chop Chop Ninja är albumets hjärta och vid låtens slut är man fast i kung fu-mode. Resten av skivan hör man med nya hypnotiserade öron.
Beatsen på Shaolin Vs. Wu-Tang är som de brukar när det gäller Raekwons album. Små, men ack så välproducerade, och ofta med en ovanligt twist man får lyssna noga efter.
Med Chef Raekwon vet man alltid vad man får kvalitetsmässigt, men trots det blir man ständigt fångad av mystiken som vilar i både beats och ord. Han är en mästare.
Shaolin Vs. Wu-Tang
Publicerad: 2011-03-26 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-26 03:28
7 kommentarer
Inget för mig! =(
#
Karin, lite väl för mycket överhypande va? OBCL 2 var mycket bättre beatmässigt och rhymemässigt. Känns som Rae försöker spela det så safe som möjligt på denna platta. Sedan att det finns autotuneelement i plattan ger inga pluspoäng hos mig. Angående Chop Chop Ninja, tycker den låter brutalt dåligt. Man får ont i öronen när man hör Estelle och beatet låter amatörmässigt producerad och dåligt mixad, fy!
7/10, inte mer.
#
Jag hade inte lyssnat på OBCL2 mer än någon okoncentrerad gång innan Shaolin Vs. Wu-Tang landade i min brevlåda, så jag var inte ett dugg hypad inför det här albumet, utöver att det skulle bli trevligt att höra bra hiphop av en artist som aldrig sviker. Men jag blev totalt överväldigad. Jag tycker den här skivan är helt fantastisk, och särskilt Chop Chop Ninja.
Hade jag lyssnat mer på Raekwon innan och haft vissa (stooora) förväntningar hade de kanske gjort mej blind inför den här skivan. Det är nog ofta så. Men nu var jag helt blank och totalt mottaglig, och det här betyget är ett av de som jag har varit mest säker på.
Hoppas den växer på dej!
#
Jag hade inte lyssnat på OBCL2 mer än någon okoncentrerad gång innan Shaolin Vs. Wu-Tang landade i min brevlåda, så jag var inte ett dugg hypad inför det här albumet, utöver att det skulle bli trevligt att höra bra hiphop av en artist som aldrig sviker. Men jag blev totalt överväldigad. Jag tycker den här skivan är helt fantastisk, och särskilt Chop Chop Ninja.
Hade jag lyssnat mer på Raekwon innan och haft vissa (stooora) förväntningar hade de kanske gjort mej blind inför den här skivan. Det är nog ofta så. Men nu var jag helt blank och totalt mottaglig, och det här betyget är ett av de som jag har varit mest säker på.
Hoppas den växer på dej!
#
Karin, vad tycker du om att Rae gjort en remix med Kanye West och Justin Bieber på ”Runaway”? Tappade respekten för honom när jag hörde låten, trodde han var real. Vad gör inte folk för pengar nu för tiden? Skulle Primo, KRS-One eller Pete Rock göra något sånt? Sedan RZA tappade makten i Wu-kollektivet så är sellout fenomomenet inte så ovanligt bland dem, undantaget GZA,Inspectah Deck och Ghostface.
#
Det är inte en bra låt, men jag har inte tappat respekt för Raekwon. Tycker egentligen ingenting om det hela, förutom att det gör lite ont att se att den låten är högst i popularitet när man söker på Raekwon i Spotify. Och så tyckte jag att det var aptöntigt när Kanye och Justin skrev kärleksförklaringar till varandra på twitter.
Intressant att du inte tycker att Ghostface är sell-out, han som gör mest… ”radiovänlig” musik. Jag älskar Ghost och gillar hans R&B-hiphop, men jämför man honom med Raekwon är ju Rae miltals från den typen av populärmusik.
#
[...] senaste skiva har hyllats, själv var jag lite besviken, kanske efter att ha trissat upp förväntningarna något efter denna [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).