En bit bortom strålkastarna och indiedansgolven verkar en svensk hardcorescen som fortsätter vara vital och slagkraftig, om än inte i samma dignitet som på det omtalade nittiotalet. Det betyder inte att den inte fortsatt utvecklas, det har den. Vervain är ett bra exempel på detta.

På sjutummaren Stadens ljus, uppföljare till förra årets fullängdare Rigshospitalet, har man förfinat den nittiotalsminnande (därav ovanstående liknelse) hardcore man spelar. Där albumet fokuserade mer på rens och ursinne är det numera en bredare ljudbild som absolut inte ligger bandet i fatet.

Det finns partier i låtarna som för tankarna till Texas is the Reason och Lifetime, vilket placerar bandet i en lite egen division i det svenska hardcoreklimatet.

Det är ett band som balanserar på en knivsegg med alla känslor utanpå, fastsatta på kavajslaget, och det är en approach som, om banden/artisterna kan ro hem det, jag alltid applåderar.

Vervain har tagit steget i rätt riktning, det här är bättre än fjolårets album, mycket beroende på bredden man numera vågar förlita sig på. Kudos.