Under sommaren släpps album på album här hemma från förra årets utländska musikproduktioner. När festivalerna närmar sig måste det ju finnas album på plats. Att ett album får ett svenskt släpp känns som en historisk företeelse. Men lagom till Way Out West blir det således Bear in Heavens tur att lansera sitt Beast Rest Forth Mouth, släppt i staterna i höstas.

Bandets andra album är ett svävande popalbum som för det mesta står stilla. Namnet till trots är inte Bear in Heaven naturromantiska folkrocksångare. Bear in Heaven har ett tyngre och mer psykedeliskt anslag men har hela tiden nära till melodier. Med släktingar som debutanterna Tame Impala ligger Bear in Heavens sverigesläpp rätt i tiden, men i en genre som man tröttnar på var tredje år.

Bear in Heaven har svårt att stå sig starka på skiva. Arrangemang och tyngd får svårt att nå fram och det blir lätt grötigt. Det är få gånger under lyssningen som man stannar upp och lägger märke till detaljer. I spår som Fake Out blir det lättare, då tempot höjs och melodierna struktureras. Men det är snarare de friare flytande formerna som i längden håller kvaliteterna för bandet.

Trots rötter i Georgia och Alabama finns det inga tveksamheter att det är i Brooklyn Bear in Heaven verkar och bor. Beast Rest Forth Mouth är så ordinär Brooklyn-pop att det är provocerande. Trots inslag av både det ena och det andra är formen lättfunnen i lyssningen. Fler överraskningar hade varit välkommet.