Efter en strålande weekend kring Siljan med tillverkning av dalahästar i Nusnäs och Zornmuseum i Mora var det dags att styra kosan mot arbetarstaden Borlänge och elfte året av Peace & Love. Festivalen tjuvstartade redan på måndagen med föreläsningar, småspelningar och stå-upp-konserter men det är först på den tredje dagen, det vill säga onsdag, som de stora scenerna börjar användas och det stora området börjar fyllas.

Pressincheckningen går smidigt och görs på ett hotell på festivalområdet. Sedan är det bara att för mig som tar min P&L-oskuld att spana in festivalområdet. Rostade mandlar och snabbmat till överpris blandas som vanligt med lite alternativa maträtter som älg- och vildsvinskebab. Som vanligt är också många av de större politiska frivilligorganisationerna på plats i sina tält tillsammans med de större partiernas ungdomsgrupper.

Jag inleder med att spela skivor på festivalens Street Art-scen som i år projektleds av konstnärsduon Framkonst. Mängder av sköna människor springer förbi hiphoplåtarna och langar ”yo-iga” tecken och spontandansar. Vissa stannar upp och kommer fram och hälsar och önskar låtar och stämningen är verkligen god.

Tiden rinner snabbt iväg och artister som Mika och Tomas Di Leva står på scen under kvällen. Tyvärr slappas kvällens spelningar bort men Mika hörs från öltältet och Di Leva får min fulla fokus under andra halvan av hans spelning och publiken (förvånansvärt ung) tänder till på hits som Miraklet och Vi har bara varandra. Så vid 01.00 är det dags att vandra hem och det går inte att poängtera hur härligt det är med en festival där man slipper sova i tält.