Efter att ha varit en förmiddag med dåligt väder klarnade torsdagskvällen upp till perfektion. Solnedgång på Skeppsholmen är vackert. Så ögonen får njuta av färger som blodapelsinröd och aprikosrosa på himmelen. Första festivaldagen inleds av undertecknad med Håkan Broströms New Places Orchestra tillsammans med sångerskorna Viktoria Tolstoy och Meja. Tolstoy integrerar sin röst mer med instrumenteringarna än vad kollegan Meja gör, som med sin mer popiga röst i och för sig tar över mer av uppträdandet. Spelningen fungerar som en trevlig inledning som skall växa under kvällens gång.

Efter en traditionsenlig texas-langos (Ok, det var första gången) går Jenny Wilson på scen tillsammans med sitt fyramannaband och Tensta Gospel Choir. Alla i vackra kläder i samma linje och med härliga färger. Glädjefyllt, energiskt och riktigt bra.

Tyvärr var det en schemakrock mellan Jenny Wilson och det 18-åriga undret Grace Kelly men det gavs ändå en möjlighet att se sista 15minuterna där man bjöds på ett suveräna solon från hennes trummis Harald Tanschek och pianist Doug Johnson.

Sist ut under dagens första festivaldag är The Brand New Heavies som för min generation nog är mest känd för att ha fått äran att få sin låt Dream Come True som temamelodi till humorserien Nile City på 90-talet. Men i övrigt är det grymt svängigt och flera klassiker spelas. Det är samtidigt kul att se kläderna de väljer. Basisten Andrew Levy kör supertajt tröja i rosa medan gitarristen Simon Bartholomew ser ut som om han kommit direkt från en portal från 60-talets England.

Redan på första dagens 40minuters promenad hem genom Stureplanskvarteren känner sig ben, fötter och hjärna trötta. Då en uppenbart att man behöver kommer hem och ladda upp batterierna för en ännu längre och mer kraftfullare dag nummer två.

Foto: Malin Österberg. För full upplösning och fler foton kontakta henne på: malin.osterberg@hotmail.com