Recension
- Spastic Dance (album, cd) Before You Die...
- 2010
- Lovely Records
Saktmodiga historiekännare
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
Ett band som inledningsvis konstaterar Howlin’ Wolf och Dead Kennedys som några av sina influenser har ett ganska lyckat utgångsläge hos undertecknad. Nu delar visserligen inte Before You Die… varken Chester Burnetts kusliga pondus eller Jello Biafras giftiga tunga, utan slår in på ett mer country- och bluegrassbetonat spår, men det är ändå ett gott utgångsläge.
En hel del influenser kommer via den amerikanska söderns deltan och giftiga slidegitarrister som Elmore James och den sexfingrade Hound Dog Taylor, men en minst lika stor ingrediens hos Before You Die… är förmodligen också rhythm’n’blues och tidig rock’n’roll, tillsammans med mer samtida rockhistoriekanon. På det avslutande titelspåret gör de stillsam folk ackompanjerade av de lätt spöklika tonerna av en såg, men innan det har man hunnit gå igenom större delen av västvärldens populärmusikhistoria.
Även om jag någonstans såg att bandet själva inte vill måla in sig under countryparaplyet, så är det ändå i de omgivningarna man slutligen landar. Country, americana, bluegrass, med små stänk punk och rock’n’roll.
Trots att det inte finns några större anmärkningar att göra på hur man förvaltar arvet (ja, när när man tar upp influenser från bluesen, tidernas begynnelse, måste den linjen dras), så kan man ändå parafrasera Yesterday’s News; eld bör med eld bekämpas. Spastic Dance är visserligen en trevlig ny bekantskap, men jag hade gärna önskat mig en större dos djävulsmusik. Mer blod! Mer smuts! Mer olycka! Det behöver inte vara något personligt, det bara är så.
Och det är svårt att inte anmärka på bandnamnet.
Publicerad: 2010-06-13 00:00 / Uppdaterad: 2010-06-11 19:22
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).