Det här är ett mixtapealbum. Jag vet inte riktigt vad den ordentliga definitionen av det är, men jag gillar det här. Det här är låtar utan DJ-taggar, och låtar som inte är avklippta till hälften. Det är inte tråkiga freestyles på populära beats.

Vad det är är en gedigen samling låtar av DJ Green Lantern och Styles P.

Nästan hela skivan är totalt grym, och det som inte är det är halvanonym vanlig hiphop som dock funkar riktigt bra om man bara är på rätt humör. Styles P bevisar mer här än vad han har gjort tidigare, och även om jag alltid har tyckt om honom har han slagit högt över mina förväntningar på The Green Ghost Project. Han rappar real talk över många lugna låtar, de är alla bland plattans bästa. Shadows, Send A Kite och That’s Me, det är så jag helst vill ha Styles P. Då är han snäll, stark och äkta. Då är det inte många som är på samma nivå som han.

Just när man tror att det är soulsamplingar och pianobeats som är Styles grej kommer de hårda låtarna, och då visar han att han kan sådant också. Stenhårda Pablo Doe och allvarliga Time Will Tell, där Raekwon förgyller, är otroligt bra.

Styles P tar hand om de hårda grejerna med bravur, och även om han hade klarat av Pablo Doe på egen hand blir låten bara bättre då Uncle Murda och Noreaga lägger ett par vassa verser också.

Allra, allra bäst är nog ändå Real Ghostly. Beatet är grymt. Trummorna är simpla men perfekt nedlagda, och rytm och melodi binds samman av ljusa synthar. Låten har ett djup i sig som Styles behandlar med intensitet och intressant text. Det är en extrem njutning för hjärnan och kroppen vare sig man orkar lyssna noggrant på texten eller inte. Underbart i alla lägen.

Styles P har en gammal, äkta hiphopsjäl i sig. Något som säkert fler rappare från New York har, men som inte alltid märks då majoriteten av musiken de släpper antagligen är sämre än vad den borde vara.

Det går att tvivla på vad det är som driver många hiphopartister, kärlek till musiken eller dragningen till pengar och kändisskap, men när jag hör Styles P känns det inte naivt att ta känslan man får på allvar. Det här är hans musik, hans hiphop, som han har gjort för att han är bäst på det. För att det är vad han vill.

Sköna Born In These Streets avslutar till sist vad som ju kom att bli en riktig trevlig lyssning. Mixtapealbum alltså. En bra grej tror jag. På sina mixtapes vågar och får rapparna ge ut allt vad de vill. Skulle de bara skala bort all överdriven hype i form av tjut och skrik samt snygga till låtarna lite (de kan ta The Green Ghost Project som exempel om de är osäkra på hur de ska göra) skulle många fler än Styles P visa hur bra de egentligen är.

Legal Money

Send A Kite (Feat. Dwayne Collins)