Vissa artister gör sig själva till stridsriddare i stora globala frågor så som fattigdom och den globala uppvärmningen. Typer som Chris Martin flyger privat jet mellan olika världsdelar för att predika om hur alla måste dra sitt strå till stacken. Häromnyligen intervjuades Sting av Jeremy Paxman, en av BBCs hårdaste sanningssägare. Han frågades om hur han försvarade sitt eget resande. Sting lackade ur och sa att media vill skylla på celebriteter och göra dem ansvariga för att det är enkelt. Paxman svarade att han inte alls ses som ansvarig, däremot är han anklagad för att vara en hycklare.

Sedan finns det andra band som lever som de lär. Systerduon Nina och Johanna Piroth genomförde i höstas en Europaturné där de tog sig fram mellan ett mångtal länder tågvägen. De bloggade om äventyret och skrev om hur vacker världen är sett genom ett tågfönster. Av en händelse lyssnar jag på Safe Haven i lurar i vagn 14 och känner hur den melankoliska stämningen och stilla melodierna dunkar dovt i takt med tåghjulens rytmiska frekvens. Låten Trans-Siberian Express dragspel och pianoslinga fortsätter temat och skulle kunna lindra en rysk vargavinter.

Systrarnas stämmor låter i symbios, en lågmäld silkesmjuk kombination. Det känns som att en lyssning kräver att man stänger av allt som surrar och låter i bakgrunden för att höra ordentligt. Systerlig pop med väna gitarrer och piano sammanfattar Piroths musik på ett icke heltäckande vis men som dock ger en aning. Piroth är lika förargande som ett föräldralöst rådjur men det är också deras charm. Det kan sammanfattas som Skandinaviskt svalt med små bossatoner och murriga inslag.