Christoffer Röstlund Jonsson, alias 138, har figurerat i en mängd olika sammanhang tidigare. Förutom att bland annat ha spelat i numera avsomnade DS-13 med flera och drivit skivbolaget/distron Bustad Heads, skriver han fortfarande i tidningen Close-Up, i tidningen Cinema samt på egna bloggen I Just Can’t Hate Enough.

Numera är hans musikaliska skötebarn tämligen unga bandet Sonic Ritual, där han hanterar basen och levererar finfin ”trve pvnk metal kvlt”. På lördag spelar bandet i Uppsala.

1. Vilket är årets album?
   – 2009 har varit ett mycket svagt skivår så det var en kamp att ens få ihop tio titlar till min lista i Close-Up. Men nummer ett var hela tiden given: Direct Controls Farewell. Richmonds hardcorehuliganer må sparka in redan öppna dörrar. Men i gengäld förvandlar de dörren till flis som de sondmatar den pulveriserade konkurrensen med. Som god två håller jag Gates of Slumber och deras Hymns of Blood and Thunder. En sen men ack så ljuv upptäckt. Heavy metal som skippar alla genredefinierande prefix och nöjer sig med att lägga till ett ”fucking” i mitten. Retrokorrekt utan nostalgirunk, doomigt utan allt för mycket snigelspår längs gitarrhalsen, melodiöst utan mjäk. Se där, hårdrock kan vara mer än återförenade föredettingar.
2. Vad kommer du minnas från musikåret 2009?
   – Tre saker.
   1. Sonic Rituals långsamma klättring mot total dominans inleddes med tre vinylsläpp.
   2. Jag har haft det på känn länge och snackat om det i åratal men nu, nu föll slanten ner ordentligt. Under en intervju med Jello Biafra, då han säger att MIA ska spela i San Francisco samma helg, inser jag att alla band som någonsin existerat, existerar just nu. Inga band lägger ner. Alla finns. Alla ska med. Värdigt.
   3. Neurosis på Roadburn. Jag får frossa bara jag tänker på det. Läs utförlig recension här.
3. Vad ser du fram emot 2010?
   – Tre saker:
   1. Sonic Rituals totala dominans. Jag hoppas att någon med pengar ska gilla gruppen tillräckligt för att skicka oss till en bra studio i två veckor. Det där stället i Holland där Annihilation Time spelade in sitt andra album, studion som sköts av de syra-anfrätta killarna från Motorwolf? Ja tack. Den tar vi.
   2. Eyehategod på Roadburn. Återförenat, javisst. Men jag kan inte hjälpa det. Narkotisk nihilism och musikalisk förstörelse utan dess like. Rapporterna från årets konserter har varit enhälligt hyllande.
   3. Nya album med Graveyard, Darkthrone, Electric Wizard, Witchcraft och World Burns To Death. De två förstnämnda är bekräftade, de andra rent önsketänkande.