dagensskiva.com

48 timmar

Recension

J. Holiday: Round 2
Round 2 (album, cd) J. Holiday
2009
Capitol Records
5/10

Det hade kunnat bli bättre

Lyssna

Sök efter skivan

It’s Yours, första singeln från Round 2, är den första låten på albumet (förutom det 37 sekunder korta introt, som jag förresten kan lyssna på 37 gånger på raken).

It’s Yours är en alldeles strålande kärleksballad, och det är en perfekt introduktion till J. Holidays mesta styrka. Rösten. Holiday når de höga tonerna perfekt och It’s Yours är ett klockrent exempel på hur man komponerar ihop en stark låt. Definitivt en av årets R&B-låtar! Efterföljande Fall gillar jag också starkt.

Sedan går det lite utför. Don’t Go börjar jättefint, men sedan hamnar den i någon slags tråkig loop, och andfådda Rick Ross passar illa till Wrong Lover. Ross rökiga röst kanske skulle vara en bra kontrast till Holidays väldigt lena unga röst, men… nej. Rick Ross är inte sexig, och det blir platt fall.

Ibland tror jag att albumet har börjat gå baklänges. Det känns nämligen som att jag hör samma låtar om och om igen. Fina verser (som på t.ex. Run Into You och Fly), någon snygg brygga, lite groove här och där och några hittiga refränger finns överallt, så det blir aldrig sövande. Det stora problemet är att dessa fina detaljer aldrig innefattar sig på en och samma låt. Det är inte förrän vi hamnar på de två sista spåren som en helhet än en gång visas upp.

Fina och avskalade Forever Ain’t Enough, spår nummer 10 av 13, ger dock en fin break i soppan. För en kort stund. Efter en och en halv minut slängs det nämligen på maffiga stråkar, trummor, körsång och massa skräp som ingår i det otäcka fenomenet ”väldigt klyschig power-ballad”. Fan också, men första versen är i alla fall tillräckligt bra för att låten ska få en namedrop.

De två sista spåren bryter tvärt av mönstret. Och inte bara för att de är bättre och stabilare än många som kom innan, utan också för att ett nytt sound presenteras. Det smygs faktiskt in lite elgitarrer på poppiga Homeless. Det är en kul mix. Rockballadkänslan från Homeless lever sedan kvar på den sista låten, I Tried

J. Holiday kan göra väldigt bra soul/R&B. Det visar han ju här, på en handfull med låtar. Han har klass, och det är så skönt att höra någon med klass i den här genren. Det är bara romanser, kärlek och sex som behandlas i hans låtar, och jag skulle inte bli förvånad om slisket skulle drypa ur skivomslaget. Jag är faktiskt förvånad över att det inte gör det. Till sitt nästa album hoppas jag på större svängar, större variation och kanske några fräscha gästartister. Om Holiday riktar in sig på det kan han säkert spela in ett album där de opersonliga låtarna är undantagen, inte standarden.

Karin Lillbroända

Publicerad: 2009-05-06 01:45 / Uppdaterad: 2009-05-06 01:49

Kategori: Recension | Recension: #5096

3 kommentarer

Tycker att albumet växer lite dock efter ett par lyssningar, annars står som du säger ”It’s Yours” ut ur mängden, kanske mest pga att så många andra artister också kör med det svajande rymdljudet som beat i sina danshits.

Är det bara jag som tycker sången i ”It’s Yours” påminner en del om verserna i Mario’s ”Crying Out for Me”?

reeko Oregistrerad 2009-05-07 22:46
 

För mig var det precis tvärtom. Gillade det mycket i början, men efter några mer noggranna lyssningar så smälte det bara samman och blev trist. Förutom ett par spår som sticker ut.

Tycker inte den påminner så värst mycket.

Karin Lillbroända Redaktionen 2009-05-07 23:35
 

Detta känns som Agnes Arpi Musik?

Primal Oregistrerad 2009-05-08 00:21
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig