Ooooh, we ’bout to get it poppin’ / Ooooh, we ’bout to get it poppin’ / Ooooh, now take it to the floor

Det börjar med ett klassiskt intro, tajt ihopsatt av Polow Da Don och Keri Hilson sätter sina toner perfekt. Sedan fortsätter det med superhiten Turnin Me On.

Denna härliga hiphop-R&B! Brandy, Keyshia Cole och Beyoncés välordade ballader är förstås bland det finaste och bästa som finns, men jag älskar när R&B-brudar börjar kaxa lite. Det krävs inte så mycket mer än ett fåtal svärord, hiphopslang och fraser som ”you a lame, I can tell it ain’t big shit poppin. You turnin’ me off”.

Keri Hilson, låtskriverskan som redan har tjänat miljoner på att skriva låtar till i stort sett alla stora R&B/hiphop-artister sedan flera år tillbaka, har hamnat lite i blåsväder med sin halvdryga och kaxiga attityd. I remixen till Turnin Me On hade hon följande att säga:

Your vision cloudy if you think that you the best / You can dance, she can sing, but need to move it to the left / She need to go have some babies / She need to sit down, she fake / Go ahead and tell these folks how long I’ve been writing your songs / I’ve been putting you on, just check the credits ho

Tydliga pikar mot Ciara och Beyoncé? Keri säger nej, men det är lite spännande beefvarning på det hela ändå.

Attityden är ett plus alltså. Ett stort plus. Även fast den inte är dominerande på Keri Hilsons debutalbum. Ungefär hälften av låtarna är ballader. Och inte tråkiga sådana, utan sexiga låtar med starka refränger. Det påminner mig om Beyoncés sensuella debutalbum vid vissa tillfällen (världens bästa album), och det är en oerhörd komplimang.

Alienated, Tell Him The Truth, Energy och framförallt skivans bästa spår Make Love är väldigt bra. Jag är imponerad, då jag väntade mig att In A Perfect World… skulle vara en stor besvikelse fylld med trötta och oinspirerade Timbaland-beats. Timbo står som exekutiv producent för albumet, men har bara producerat fyra spår. Polow Da Don och Danja har tagit hand om resten, med ett par undantag signerade bland andra The Runaways och King Logan.

På andra singeln Return The Favor gästar Timbaland vokalt, och det är som väntat. Kanske skivans sämsta spår, den tävlar med Akons kassa insats på Change Me. Det är Timbalands konstiga sång/rap som förstör allting. Jag skulle kunna fortsätta länge till med hur obehaglig Timbaland känns när han brölar fram ”I’ll be your bad boy, dance for me”, men det är inget jag vill fokusera på. Jag kan istället säga att Timbaland (nästan) gottgör sitt bröl för sina snygga produktioner på How Does It Feel och Where Did He Go.

Den senaste singeln från albumet är Knock You Down, där både Kanye West och Ne-Yo gästar med egna verser. Checkar man the credits ser man att Danja har producerat låten, och kombinationen av dessa människor lever upp till det man väntar sig. Det är en genomgående bra låt, och det är första gången på minst ett år som jag tycker att Kanye West gör en bra insats.

På Get Your Money Up, en uptempolåt för klubbarna, missbrukar Keri autoune-effekten ganska mycket, men det är ändå en catchig låt som jag gillar. Att Keyshia Cole kommer in och lägger några få, men ack så bra, rader är en stor höjdpunkt också. Kul att höra Keyshia på en låt som är väldigt olik hennes vanliga ballader, och det är skönt att hon inte har någon jobbig effekt på sig. Hon är bättre än så helt enkelt. Fint.

Det tog ett par år och lika många releasedatum innan Keri Hilsons debutalbum fick släppas, men det var värt väntan. 2009 års första tunga R&B-album är här, och med tanke på allt drama som surrar runt Keri kommer det bli spännande att se hur Ciaras Fantasy Ride, som släpps den femte maj, står sig mot In A Perfect World…