Är jag är på det humöret måste jag nog tillstå att Lamb of God är mitt favoritband när det kommer till de nya vägen metal av det hårdare slaget från det stora landet i väst. Chimaira hade sina stunder, men Lamb of God vinner i längden på sin stringens.

På Wrath är heller inte särskilt mycket nytt under solen, vilket i det här fallet är en bra sak. Det är modern thrash metal av det mer tekniska slaget som står på agendan även denna gång och arvet från Pantera nog aldrig har varit tydligare.

Många har valt att kalla bandet skitnödigt och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte förstår varför. Men snortajta, kompakta, närapå testosteronstinna attityden har varit med bandet så länge jag har lyssnat och jag hävdar att den passar Lamb of God. Skruvarna är så hårt åtdragna att de säkerligen skulle ha rundats om verktyget hade varit slut.

Nu är verktyget långt i från slut och det visas med önskvärd tydlighet på Wrath. Sinnrika arrangemang varvas med knivskarpa riff som det anstår ett thrash metal-band 2009. Fake Messiah är en riktigt fet låt och påföljande Grace är en duktigt medryckande bit.

Och däremellan rör sig Lamb of God på Wrath; hårt och välarrangerat i en fin kombination. Här och där kryddas det till lite extra, som på Broken Hands, som bjuder på en riktigt snygg brygga innan refrängen, som i sin tur ståtar med härligt mustiga körer.

Men med det inte sagt att det inte skulle vara intressant att se vad bandet kunde hitta på om man släppte lös på riktigt någon gång, om man valde att vara en aning mer tillbakalutade. Tendenserna kan skönjas på In Your Words, som tillhör skivans bästa spår av just den anledningen.