Recension
- Spring Ricco (album, cd) Florence Valentin
- 2009
- Startracks
Halvfärdigt
Lyssna
Externa länkar
Jag har en ganska tveksam inställning till mycket på skivan Spring Ricco. Den känns halvfärdig. Love Antell är som en 5-årig pojke som ivrigt vill påverka en ond vuxenvärld genom att bara gallskrika på ett torg någonstans i Sverige. Det är sött men det räddar inte världen.
Tyvärr trissade jag nog upp mina egna förväntningar lite väl mycket inför detta släpp. Speciellt efter att ha läst pressmeddelandet med de vassa citaten:
skottsäker väst från Dolce Et Gabana
[...]
brinner som ett bokbål, hans Rolex håller, resten blir kol
Citaten gjorde mig hoppfull över vad denne ordtrollkarl hittat på. Naiv som jag är trodde jag varenda textrad skulle vara som dessa utdragna citat. Tyvärr är det bara just utdragna citat och inte hela låtar. Texterna är stundtals lysande men ofta känns det krystat, att texterna inte riktigt passar till sångmelodin. Som till exempel i låten Vårt hem, vår borg där Love sjunger … pappa togs av pooo-lis-en
enbart för att få in det i sångmelodin.
Jag irriterar mig på de konstiga betoningarna, blir nästan arg eftersom vissa partier av låtarna är makalöst bra, men jag blir snuvad på konfekten när låtarna tar en helt ny vändning och stundtals liknar Peter Magnussons Hey Baberiba-parodi på Håkan Hellström.
Jag förstår att Florence Valentin vill mycket med sin musik men Spring Ricco är som apelsin-tv (någon säger: â€Det här är en apelsin†samtidigt som man upp visar en apelsin). Det är för övertydligt. Framför allt de tröttsamma låtövergångarna med allt från en intervju med en knarkare till den svenska nationalsången. Vad har de för funktion? Alla som gillar Florence Valentine vet att de gör vänsterorienterad poprock. Varför skriva lyssnarna på näsan?
Referenserna till Glasvegas haglar från andra recensenter.
Jag gillade inte Glasvegas-skivan och jag gillar inte det här heller. Förstå mig rätt. Det är inte dåligt men det är de där små detaljerna som gör att jag aldrig rycks med. Framförallt saknar jag The Clash-svänget från den förra skivan.
Spring Ricco:
Vårt hem, vår borg:
Publicerad: 2009-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2009-04-03 09:51
13 kommentarer
Var glad att varje Florence skiva som kommer inte låter likadant istället.. Den här skivan är ruskigt bra!
#
Din recension känns lite diffus och intetsägande. Missförstå mig rätt, ditt tyckande uppskattas i denna form, men du borde vara lite mer nyanserad. Tänk även på att du INTE skriver i en blogg, vilket är mer förlåtande rent språkligt på många sätt.
#
Marcus: Bra att du förklarar för recensenten hur DU vill att han ska skriva. Någon borde kanske rätta dig också?
#
Snuskigt bra skiva. Minst lika bra som tidigare plattor.
#
Dagensskivav är ju en blog. Fråga Kal!
#
Jag tycker låten spring ricco är lite magstark. Det var inte så längesedan ricardo blev dödad.. men det är en bra låt..
Annars måste jag delvis hålla med, låter som mycket annan musik just nu. Kappvändare som man är så gillar jag det!
#
Rocco!! Min favoritskådis!!! Ni vet vad jag pratar om ^____^
Han har gjort en del fina filmer i Miami!
Vad tycker Roccotronik??
#
Man måste nog ta Florence Valentin för vad det är, Love Antell har aldrig hymlat om att han lånar av sina influenser Clash, Glasvegas osv. Tycker att den ständiga debatten om plagiat börjar bli tjatig. Florence Valentin beskylls för att plagiera Håkan Hellström som i sin tur blir stämd för plagiat, och listan fortsätter. Enligt mig (som lyssnare!) är en bra låt en bra låt. Det enda som inte är OK är när man gör om en låt så att den blir sämre.
Tar man då Florence för vad de är, ”ädla poptjuvar” som de har kallats, som gör rak och tydlig musik utan krussiduller, så kan jag bara säga att det är en mycket bra skiva. Man blir alldeles varm av låtar som ”Mitt allt”, ”Jag är hellre blind än att se ett liv utan dig”. Tack för mig.
#
Fantastisk platta.
#
9/10.
#
4/10 känns som ett skäligt betyg. Har sett dem live flera gånger, senast på arvika där Love stod och krävde applåder efter hans ”sanningar” som han levererade. Själv kunde jag inte mer än skratta åt eländet då han verkligen inte är en talare och han säger ju varken något nytt eller manar till någon kamp. Ibland är man extra glad att man inte är röd.
#
Det här är en av de sämsta recensioner jag läst i hela mitt liv. Det känns som en dålig och patetisk hetsjakt, när en av årets bästa svenska skivor släppts. Jag har alltid haft en stor respekt för dagensskiva.com. Inte längre.
#
Jag har lite svårt att ta kommentarer från oregistrerade seriöst. Döljer ni något?
#
Kommentera eller pinga (trackback).