Likt de, åtminstone riktningsmässigt, ständigt framåtsträvande zombies som de har gestaltat så många gånger i sin musik genom åren fortsätter death metal-giganterna i Cannibal Corpse oförtrutet att producera musik av hög kvalité.

Bandet, som en gång började i Buffalo, New York 1988 och numera har omlokaliserat till Tampa, Florida, har gett i från sig inte mindre än elva fullängdare i och med Evisceration Plague och sålt över en miljon plattor. Medlemsbyten till trots har nivån på manglet bibehållits och Evisceration Plague är inget undantag.

På nya given är det på det stora hela ett aningen mer avvaktande Cannibal Corpse som möter en. Utan att släppa på brutaliteten har de tagit ner tempot och i stället lagt sig till med en än mer obönhörlig tyngd. Även om de på sina håll kan ge sig ut på både fartfyllda turer och intriktata arrangemang, som i öppnande Priests of Sodom.

Alternativt är det en villfarelse att det är så, tack vare att bandet är så pass kompetent musikaliskt och har sådan total kontroll, i kombination med Erik Rutans för ändamålet kirurgiskt rattade produktion. Men det är min upplevelse av plattan i alla fall.

Evisceration Plague är en mörk och atmosfärisk platta som i min bok är det bästa album Cannibal Corpse har gett i från sig sedan 2002 års Gore Obsessed.