När Fredrik Nordström åkte till Portugal med sin kvintett i november 2005 var det inte riktigt samma uppställning som spelade på den då dryga halvåret gamla No Sooner Said Than Done. Trumpetaren Magnus Broo hade fått en vikarie i trombonisten Mats Äleklint och Torbjörn Zetterberg hade tagit över ståbasen. Ständige vapendragaren och vibrafonisten Mattias Ståhl fanns kvar, precis som trumslagaren Fredrik Rundqvist. Hur som helst ingen dålig uppställning.

Konserten spelades in, men det fanns då inga planer på att släppa den. Det sker nu. Nästan tre år senare. Det kan verka märkligt, men det är en kväll som tål att återupplevas även för oss som inte var där.

För mig som inte lyssnat på Nordströms kvintett tidigare spelar det mindre roll att två av låtarna på den här liveupptagningen, Yakiniku och Mister Barista, inte finns på något studioalbum. De sitter lika självklara som det äldre materialet, allt egenkomponerat så när som på Björk-covern Cocoon. Musiken är både uppsluppet fri och formsäkert tyglad.

Jag njuter stort av Fredrik Nordströms ömsom känsliga, ömsom febrigt bräkande tenorsaxofon. Backad av Zetterbergs säkra och alltid lika fascinerande basspel. Lyssna till exempel på hans solo i No Longer, strålande och förtjänt av mer än den korta applåd som får utrymme att bryta igenom innan Mattias Ståhl går loss på sin vibrafon.