Årets första höstmånad passerar så sakteliga. I Finland skjuts det hejvilt, Travis Barker är med i en flygplansolycka och Idol-juryn är i tårar. Redaktionen bunkrar upp inför det svenska mörkret med en samling väl valda höstlåtar.

• Missy Elliott The Rain
  Missy levererade rappen, Timbaland beatet och Hype Williams videon. En av Missys absolut bästa låtar. En låt som påbörjades redan 1996 vilket hörs på det där bra sättet. Har du inte lyssnat på Ann Peebles I Can’t Stand the Rain från 1974 är det god tid. Det är en låt som också samplades av Hi-Tek på låten Memories Live. Hur som helst är det en bra höstlåt. Vem fan pallar allt kallt regnrusk på hösten? Men det är bara att bita ihop.
  (Pontus Gustavsson)
• Dinah Washington September in the Rain
  Eftersom ett höstregn också kan vara ljust, lätt och glatt. Och för att stråkar placerar jazzen bredvid musikalen.
  (Patrik Hamberg)
• mewithoutYou The Dryness and The Rain
  Ska man nödvändigtvis snacka regn- och höstlåtar behöver det inte vara avskalat och dystert. mewithoutYou bevisar det med besked och bjuder på bombastisk och hårtslående indierock, men utan att för den delen tappa melankolin som genomsyrat deras karriär hittills. Tagen från monumentala Brother, Sister från 2006.
  (Jonas Appelqvist)
• Mayhem Funeral Fog
  När jag skulle knalla till jobbet tidigare i veckan duggade det lätt,
  luktade snuskigt pappersbruk och som grädde på moset låg det en fuktig
  och kall dimma över stan. Det enda som fick mig att inte vända i
  dörren och sjukskriva mig var att jag hade med iPoden och där fanns
  Funeral Fog med Mayhem.
  (Mats Guldbrand)
• Brook Benton Rainy Night In Georgia
  Dagarna blir kortare och nätterna ensammare. Regn mot fönstret och fuktgrå vardagsmorgnar. Höstvemodet och melankolin blir ljuv musik i Rainy Night In Georgia. Låten skrevs ursprungligen av Tony Joe White, men blev en hit i Brook Bentons version från 1969. För övrigt nummer #498 på Rolling Stones lista över världens 500 bästa låtar någonsin.
  (Agnes Arpi)
• Bon Iver For Emma
  Hösten är inte dyster. Det finns inget vackrare än grönska som går åt helvete, fåglar som säger hejdå på ett tag och äpplen som faller. Hösten är dessutom albumsläppens storhelg och borgar för kvalitet – tattiga sommarhits gör sig icke besvär. Och det är inte musiken gjord för tekoppar och filtar som egentligen är höst för mig. Men ok då. Här är Bon Iver.
  (Maria Gustafsson)
• The Beta Band Dry The Rain
  Jag hatar mörkret. Det kan regna och blåsa hur mycket det vill, men mörkret kan dra något gammalt över sig. Dry The Rain avnjutes bäst inomhus med en kopp te och tanken på att det alltid är värre i Skottland.
  (Marie Lindström)
• The 6ths In The City In The Rain
  Jag funderade på att välja någonting oerhört sorgligt och bittert, men jag känner mig ändå rätt glad så här i slutet av september. Inte för att valda låt är ett stycke solsken, men The 6ths ger mig alltid lite myskänslor. Tänk mörk oktobernatt, stad, ösregn och strålkastarljus från någon ensam bil. Och så någon stackare som dansar mitt i allt. I höstlöven.
  (Madelene Holm)
• Love Unlimited Walkin’ In The Rain With The One I Love
  Det finns många sätt att visa sin kärlek. Heter man Barry White sätter man ihop en hel symfoniorkester enbart för att man ska kunna skapa musikalisk magi åt sin älskade. Love Unlimited Orchestra i all ära, men de spelade trots allt andrafiolen på mer än ett sätt. Love Unlimited, Barrys vision om sitt alldeles egna The Supremes, var lika snygga, välproducerade och älskvärda som sina Motown-föregångare. Och Walkin’ in the Rain with the One I Love) är Barry-musik när den är som mest Barry: vad spelar väl regn, rusk och mörker för roll när man han den där rätta vid sin sida?
  (Ola Andersson)
• Nirvana Negative Creep
  Hösten är ju en förhatlig tid i Sverige, men när det är så vackert som det var idag är det svårt att hata livet med riktig frenesi. Då gäller det att hjälpa kroppen att förstå att det finns en morgondag när man kommer bli ett negativt kräk igen.
  (Kal Ström)
• Slayer Raining Blood
  Inget regntema är ens snudd på fulländat utan Slayers magnifika skapelse från 1986. Särskilt inte live med blod som regnar över scenen.
  (Tomas Lundström)