Ända sedan Gävleduon The Deer Tracks presenterade sig för mig på allra bästa sätt genom smakprovet Yes This Is My Broken Shield och ett rykte om att vara en minst lika bra liveakt har de legat högt upp på den personliga ”artister att hålla koll på framöver”-listan.

När nu David Lehnberg och Elin Lindfors väljer att inleda fullängdsdebuten med Yes This Is My Broken Shields, åtminstone mot slutet, gitarrvirvlande frenesi är det ett smart drag inte bara för att det är en lysande låt utan även för att den just genom att vara så energisk sticker ut från övrigt på Aurora.

Där håller de istället mestadels tillbaka energin och kondenserar ner den till ett stämningsfullt genommelodiöst och alldeles oemotståndligt vemod där försynta melodier sakta får växa innan de tillåts att till slut försiktigt brisera i lika lycksaliga som storslagna refränger. Välklingande melodier som bärs fram lika mycket av melodicor, speldosor, stråkar och blås som av det digitala knaster och rytmer som omger dem.

En kombination av akustiskt och elektroniskt där Lehnberg och Lindfors målar över de vassa kanter som ändå kan anas med smeksamma mjuka penseldrag och sångstämmor som ständigt finner och flätas in i varandra i sköna harmonier. Kontraster möts, sammanfogas och förändras i duons händer till något så strålande och hjärtvärmande vackert att det, om det finns någon rättvisa, nu borde lyfta upp The Deer Tracks ur all eventuell anonymitet.