Alternativa Nevada-metalbandet Mnemonic är inkarnationen av ordet ospännande. Det sorgliga är att de hade kunnat få till ett mycket mer ryggradskittlande resultat. Nu låter de som någon slags blyinfattad Nickelback-hybrid med samma grooviga och nu metal-påminnande känsla som ökända Limp Bizkit lyckas frammana.

Det börjar ju så bra, med spännande emotionella utfall i de oväntade taktbytena och System of a down-desperation i sångslingorna. De landar någonstans mellan POD och Deftones i ett urtvättat och fantasilöst mischmasch. Där nämnda band når förbi den introspektiva och självömkande misären, fastnar Mnemonic i gnälljud.

Visst, vissa spår rymmer skön bakgrundsljudsångest och lager på lager-effekterna med delikata pianoslingor och raspiga gitarrer höjer betyget något. Men det är ändå den där sortens musik som aldrig berör mig riktigt. Det är kanske inte tillräckligt mycket moll, eller för fantasilöst, jag vet inte. Köpvärt är det då inte.