Danska drönare och dåligt ljud. Det är Bruce Springsteens främsta motståndare under den här kvällen. Det tar hur lång tid som helst innan publiken vaknar till. Och sedan somnar om. Det förtar helhetsintrycket. För spelningen var utan tvekan helt fantastisk.

Tre timmar och en minut. Tjugonio låtar. Längst hittills på turnén. Dessutom nästan bara fantastiska låtar jag aldrig trott jag skulle få höra. Two Hearts inleder och går över i en tung Radio Nowhere. Så långt en bra start. Men håll i hatten, sedan följde Out In the Street, The Promised Land, Spirit In The Night, Blinded By The Light, Something In The Night och Trapped som ett pärlband av magi innan Gypsy Biker gav en stunds andrum.

Hungry Heart väckte publiken och äntligen blev det något som kan liknas vid allsång. En alldeles, alldeles underbar Because The Night följde och Nils Lofgren fick sträcka ut sitt magiska gitarrsolo nästan för evigt. Downtown Train var så bra att mina ögon började fuktas. For You med Springsteen ensam bakom professor Bittans flygel var magisk.

Danskarna fattade inget utan gick och köpte mer Carlsberg.

Lägg till en kalasversion av Jungleland och du kanske förstår att det var en speciell kväll. Men ljudet förstörde mycket av känslan. Big Mans saxofon nådde inte fram och stämmorna i sången dödades effektivt av mullrande bas och trummor.

När den här urladdningen kommer till Ullevi om ett par dagar kommer ljudet vara med och publiken vara vaken. Då ska vi klämma ur minst trettio låtar ur Springsteen och E Street Band. Och då vill jag höra Racing In The Street.

Så hem och rita skyltar nu kamrater!