Ett av mitt livs mäktigaste musikaliska ögonblick upplevde jag den 21 juni 2003 på Ullevi. Synen av 114 000 händer i luften under Born To Run kommer jag aldrig glömma. Någon minut när musik blev religion, masspsykos och något alldeles fantastisk. Varenda människa på Ullevi var delaktig. Till och Expressens beiga motorjournalist som satt snett nedanför mig på pressläktaren stod upp och viftade.

Det var galet.

Dagen efter åkte jag hem. Och missade en ännu bättre spelning. Därför är kombinationen Ullevi och Springsteen sötsur för mig.

Men för många andra är just den kombinationen förknippad med något annat: Resonanssvängning.

Bruce Springsteen kommer för evigt ha en plats i Göteborgs arenahistoria. För att han och E Street Band gjorde två konserter 1985 som svängde så hårt att Ullevis läktarfundament sprack. 8-9 juni det året hoppade, dansade och tjoade 127 000 människor så hårt att marken skälvde. De bägge kvällarna är också de största musikevenemang som hållits i Göteborg, publikt sett.

Midsommarhelgen 2003 återvände Springsteen till Ullevi för två spelningar. Dessa sågs av 116 000 människor. Jag satt på pressläktaren första kvällen och såg tunga TV-monitorer svänga av och an i vida rörelser under Dancing In The Dark och tänkte att det nog skulle vara kört för arenan ännu en gång.

Men den klarade sig. Om ett par dagar är det dags igen. Springsteens svenska fans må ha åldrats och kanske inte är lika hoppiga och dansanta längre, men å andra sidan några kilo tyngre.

Det kommer svänga.