Jag ska ärligt säga att jag var något sen till Randys spelning på Close Up-scenen på West Coast Riot i går på grund av ett toalettbesök. Därför har jag svårt att uttala mig om hur den nya låten de öppnade med lät. Men att döma av hur de genomförde resten av giget så var den kanon.

För Randys spelning var ett rent segertåg i går. Hur bra som helst, hur tajt som helst, hur taggade som helst och dessutom förärade med riktigt bra ljud.

Det fanns inte mycket att anmärka på hos Randy igår. Möjligen att de inte spelade Proletarian Hop, men hur ofta sker det?

Senast jag såg bandet var det på en gungande Finlandsfärja. Då var det så där.

Nu var det ett hela annat band, som fick ett helt annat mottagande.

Randy.
Foto: Sofia Qvarnström

Grundbulten i spelningen, såväl som bandets existens inbillar jag mig, stavas The Human Atom-Bombs. Från den skivan kom de flesta av låtarna igår, med rätta givetvis. Det är en helt underbart skev punkrockplatta. Och späder man ut det med valda hits från övriga katalogen, som Me and my boys, X-Ray Eyes och Little Toulouse, är det en grymt bra samling låtar. Den avslutande Lita Ford(!)-covern var också tämligen otippad.

När Randy är på det humöret de var i går är de svårstoppade och just då, just där, var de världens bästa band.