Vad som från början skulle bli en rolig och framförallt intressant spelning med återförenade No Fun at All förvandlades till en, till en början, horribel upplevelse. Helt och hållet på grund av ljudet. När bandet slår an första ackordet slår basen igenom hela ljudbilden och ljudet vajar fram och tillbaka. Att mycket av det berodde på den kraftiga vinden från hamninloppet precis bredvid är visserligen inget att göra något åt, men förberedelserna på något sådant var knapphänta och åtgärder borde ha vidtagits.

No Fun At All.
Foto: Sofia Qvarnström

Skinnskattebergsbördiga NFAA lyckades ändå styra skutan i hamn efter ett tag med idel odödliga hits. Låtar som Believers, Master celebrator, Down and out och Beat ’em down togs emot av en entusiastisk publik som vid det här laget hade ökat i antal jämfört med föregående DLK-spelning.

Att de inte är något stort liveband blir tråkigt nog tydligt även på den här återföreningsrundan och de förlitar sig helt på låtarnas potential. Något de ska ha cred för. Att de gör just detta är upplyftande eftersom de nya låtar vi bjöds på lät bra och fräscha, som en blandning mellan Descendents och Magazine och jag ser fram emot skivan som släpps i höst.