Bland all hype och informations-Niagara är det lätt att glömma bort världen utanför bloggar, Nöjesguiden, indieglasögon och rockmustascher. Carpe diem i all ära, men ibland kan en andningspaus vara mer än välkommen. Vid sådana tillfällen är det Voodoo Rhythms universum jag tar min tillflykt till. Sisådär femtio år bakåt i tiden. Med Hipbone Slim och hans Knee Tremblers landar vi någonstans mellan bandstand-highschool-dans och whiskeydränkt ökenbluesbar. Däremellan finns skruvad, tupéklädd rockabilly, ormtjusare, magdansöser och primitiv rock’n'roll.

We All Got Somebody That We Want To Kill. Hipbone Slim kliver in på sin stammisbar, inte på det bästa av humör. Läget är väl sådär. Desto bättre rock’n'roll. Efter en frenetisk öppning slår I Hear an Echo och den instrumentala, Link Wray-inspirerade Bury the Hatchet in på en lite mer psykedelisk, twangig väg. Den värsta frustrationen har lagt sig. Slim slår an en torrare, mer sarkastisk ton.

Som hos många band, nutida likväl som de som redan ställt undan ormskinnsbootsen, i den här traditionen rock’n'roll/beat/garage är det bisarra (främst representerat textmässigt) en viktig ingrediens på The Sheik Said Shake. Kulten runt det absurda, eller kanske snarare det exotiska, något som också representeras via det estetiska, omslag, affischer, flyers, et cetera. Huladansösen som när hon ser sig i spegeln möts av en glatt grinande dödskalle. Ibland finns där en viss symbolik (om man är intresserad av att leta efter den, det vill säga), oftast handlar det bara om absurd humor. Också Hipbone Slim and the Knee Tremblers väljer den senare vägen och ger oss därigenom ett brett galleri av karaktärer och anekdoter (enbenta, döda och uppenbarligen, den obligatoriske shejken), även om de inte direkt är det mest psykotiska garageband jag råkat på.

Mot slutet av skivan går turligt nog tempot upp mot twistvänligt igen. Jag fastnar inte riktigt för de lite bluesigare numren, även om de utgör välbehövliga lufthål (är det någon mer som ska beställa något?). Psykiga beatrökare som Evil Clutches, Put A Rocket Up It och Pempelem är mer i min smak.

One Legged Rock. Lika tvärt som vi börjat trycks bromsen ned. Sista beställningen gjordes för en halvtimme sedan. Packa ned kontrabasen. Släck ljusen. Gå hem. Vi ses imorgon.