Nej, jag har egentligen ingen relation till vare sig John Fogerty eller Creedence Clearwater Revival. Men en konsert på promenadavstånd är en konsert på promenadavstånd. Särskilt om jag blir bjuden på biljetten. En kvart efter utsatt tid släcks isladan ner och syrsorna börjar spela i högtalarna samtidigt som scenen badar i blått ljus. Bandet kliver […][...]

Skrapväsande hi-hat, handfast dun-da-dun-da-dun-da-rytm, analoga syntljud, klockspelsminnande bakgrundsbubbel och de där rätt fantastiskt vackra kvartettstråkarna som smygs in på precis rätt ställen. Vill man vara lite elak skulle man kunna sammanfatta hela Kleerups debut med den meningen. Men om man bortser från att det här är formel som funkar finfint att rulla om och om […][...]