Recension
- NY's Finest (album, cd) Pete Rock
- 2008
- Nature Sound
Pete är stensäker
Att lyckas hålla sig aktuell i stora sammanhang i 18 år som Bronx-legenden Peter Phillips har gjort är ingen lätt sak. Pete Rock har väl under alla år egentligen aldrig slagit stort utanför hiphopkretser med Tom Scott-samplade They Reminisce Over You (T.R.O.Y.) som största hitten i ryggsäcken (Vad säger du om den, arg skåning?).
Under 90-talet var den frekvente jazzsamplaren en centralfigur och han har så klart varit en viktig inspirationskälla för många av ”dagens” största producenter som Timbaland, Kanye West och Just Blaze samtidigt som han också fått rapelitens största respekt. Han är helt enkelt en producent som känner sin MPC2000XL som sin innerficka och kan vara stolt över sin 90 000 exemplar stora skivsamling.
Så här fyra år efter Soul Survivor 2 har han knutit till sig en bastant skara rappare från olika delar av New York med omnejd. Styles P, Sheek Louch, Jim Jones, Papoose, Raekwon och de gamla rävarna Lords of the Underground är några av alla de gäster som hjälper till att bättra på skivan verbalt. NY’s Finest har sin fokus kring traditionella samplings-arrangerade boom-bap-beats som skulle kunna vara tio år gamla. De enda egentliga utstickarna är reggaedängan Ready Fe War och John Legend-pastischen That’s What I Am Talking About.
Trots att skivan är stark och rapparna gör bra ifrån sig så finns det inget som lyfter skivan till en klassiker. Den känns inte helt uppdaterad ljudmässigt, samtidigt som den känns lite splittrad på grund av alla gäster. Därför blir den slutgiltiga känslan att skivan är mer av ett högkvalitativt mixtape.
Publicerad: 2008-04-08 00:00 / Uppdaterad: 2008-04-09 00:13
10 kommentarer
Kanske lite för snällt betyg, i övrigt håller jag med.
#
Det är han jag tagit mitt nick från!!!!!
#
Inte för att vara förutsägbar, men T.R.O.Y. är en av världshistoriens bästa låtar. Däremot är NY’s Finest inget att hänga i grannen, bortsett från 4-5 spår.
#
awol: Så sant. Helt suverän.
Henrik: Ja kanske, se det som en svag 7a på gränsen mot 6.
#
Kal, red ut det här med prenumerationsmusik som just nu skrivs upp stort här och var; senast i DN. Inte är det väl så trist att alla kommer prenumerera på musik i framtiden; som ett nytt Mr Music. Då hittar man ju aldrig nya pärlor utan fastnar i lättjans likriktning.
#
@Björn: Allright. Jag ska göra ett försök.
#
omslaget är väll en version av ett album av james brown?
#
erik: Det stämmer. James Brown och albumet Hell.
http://images.amazon.com/images/P/B000001E77.01._SCLZZZZZZZ_.jpg
Du har det där.
#
Tack Pontus, tack! Tack för att du inte totalsågade denna underbara skiva. Du förstår Rocks storhet.
#
Kan inte folk sluta använda ordet ”pastisch” någon gång?
#
Kommentera eller pinga (trackback).