Recension
- Doombringer (album, lp) Nasum
- 2008
- Relapse Records/Border
Ett klockrent dokument
Det är lördag kväll på Hultsfredsfestivalen 2003. Jag befinner mig på det lagom slöa backstageområdet, där festen fortfarande pågår, om än i ett något avstannande tempo. Festivalen lider mot sitt slut och det märks. Inte minst på mig själv. Jag är less på musik och vill i princip bara åka hem. I en sista kraftansträning bestämmer jag mig ändå för att masa mig bortåt teaterladan för att beskåda Örebros Nasum.
Det visar sig vara ett korrekt beslut, för Nasums konsert gjuter nytt liv i mig, ja bandet blåser nästan omkull mig med sin furiösa grindcore. Det är första gången jag ser bandet med assistans av nyrekryterade gitarristen Urban Skytt och energin som bandet visar upp är minst sagt imponerade. Jag håller konserten som en av de bättre jag har bevittnat än i dag.
Nasums historia fick sedermera ett abrupt slut när sångaren och gitarristen Mieszko Talarczyk förolyckades i tsunamin på annandag jul 2004 och bandet lades ner. En magnifik utgåva vid namn Grind Finale markerade slutet för bandet, men det har pratats i kulisserna om en liveinspelning även efter den och nu är Doombringer här.
Inspelad den 9 januari 2004 i Osaka, Japan, den första konserten på den Japanvändan för övrigt, är det ett piggt Nasum som presenteras. Sättningen bestod vid denna tidpunkt, utöver Mieszko och Urban, även av trummisen Anders Jakobson och basisten Jon Lindqvist. Flera konserter spelades in av ljudteknikern Bo Lund, men att valet föll på denna inspelning är inte svårt att förstå när man hör den.
Ljudet är väldigt bra och bandet är väldigt taggat. Anders Jakobson, som skrivit en text om skivan i konvolutet, har visserligen klippt och klistrat en del med låtarna och valt bort en del av en eller annan anledning, men resultatet är ett Nasum i full fart och ett Nasum på topp.
Skivan är en bit över 25 minuter lång och materialet spänner över så tidigt material som Löpandebandsprincipen ända fram till Helvete, då den sista plattan, Shift, ännu inte var släppt när konserten spelades in. Och på låtmaterialet finns inte mycket att klaga. Nasum stod för välkomponerade låtar och det är i princip bara There’s No Escape som jag hade velat lägga till.
Att de ska lyckas samla samma energi som de lyckades förmedla den där lördagskvällen i Hultsfred för snart fem år sedan är givetvis att hoppas på för mycket, men jag är ändå imponerad av hur väl framförd musiken är. Och även om jag kan känna en viss saknad när jag lyssnar på skivan, det är mycket känslor inblandade i det här släppet, är det onekligen ett klockrent dokument över ett riktigt bra liveband och ett väldigt bra komplement till resten av katalogen.
Publicerad: 2008-03-25 00:00 / Uppdaterad: 2008-05-15 00:29
24 kommentarer
Glad överraskning!
Nasum är ett av de bästa banden sverigen någonsinn haft.
Grind in peace Mieszko!
#
Haha vilka töntar!! De har inte direkt byggt staden på rock en roll!!
#
”Haha vilka töntar!!”
Undertecknat Kiss Army Sweden…
Det är stor humor :-D
Vi får väl se om Coldworker lyckas nå Nasumklass framöver?
#
Va? Utan Kiss ingen metal?! Det vet du också men man önsklar att såna som Nassum inte skulle influerats!! Skitmusik!!
#
Kiss är väl för f-n inte metal.
Det är ju POP med horror touch.
Fast jag förstår ju att det är spännande att du äntligen fått tillgång till pappas gamla vinylsamling.
#
Men åhhhh.!! Läs istället. Kiss är inte metal skrev jag utan jag skrevatt KISS är upphovsmakarna till all metal!! Kan du tänka dig Slayer utan Kiss??? Knappast va???!
#
KAS har ett ganska fritt sätt att citera sig själv.
#
Vi skulle sluppit mycket skit utan Kiss ;-D
De betyder inte mycket för den hårda musiken, trashen uppstod mer eller mindre för att någon tyckte om att lyssna på Sabbath på 45-varv isf ”33″, för att därifrån utvecklas åt mer och mer extrema arter.
Kiss är nog en större influens på pojkbanden och ett och annat sleeze/JC-rock-band.
#
Ozzy sminkade sig inte innan Kiss för att ta ett exempel!!
#
Mr L: Om man lyssnar på en LP på 45 varv så blir det snabbt mangel, men då borde väl rösten gå upp i tonläge, och inte ner i growl-läge? Hur fixade de det?
Låter overkligt. Fy bubblan.
#
Väldigt mycket Kiss numera. Snart dags för en Uriah Heep revival?
#
Jag kommer ihåg en Uriah Heep-konsert som var väldigt bra och som de körde ett antal gånger på TV. I början/mitten av 70-talet.
#
Ozzy borde låtit bli sminket. Kiss var bara ett Chicago med längre tunga.
#
Karg våning
man insåg kanske det när man sedan spelade singeln på 33 varv :-)
#
Mr L: I vår sommarstuga kan man på vår antika grammofon spela skivor på 16, 33, 45 och 72 varv. Vilka möjligheter!
#
Martin, framtida musikhistorien är räddad!
Coolt! Skaplig grammofon, vad är det för modell?
#
Kommer inte ihåg. Kan det vara en Grundig/Telefunken eller nåt? Återkommer med rapport när jag varit där i maj.
#
Lenco, helt klart.
#
Kiss var BAJS.
#
Vad an har kiss med nasum att göra?
#
Det är ju K I S S som influeratade all metal!!! Du vet det också!!
#
Kiss var kul, men kanske inte så himla musikaliskt viktiga. Black Sabbath, Deep Purple, Led Zeppelin, Nirvana, Metallica, Slayer, AC/DC och nån mer ser jag som bra mycket viktigare influenser.
#
[...] Årets hedersomnämnande: Nasum Doombringer [...]
#
Håller med första inlägget, snyft.
#
Kommentera eller pinga (trackback).