Lördag
Musikaliska gengångare
Etiketter
-
50 Cent
-
Amulet
-
Black Sabbath
-
Breach
-
Candi Staton
-
Cavalera Conspiracy
-
De La Soul
-
Foxy Brown
-
Hank von Helvete
-
Igor Cavalera
-
Jakob Hellman
-
Jay Z
-
Kanye West
-
KRS ONE
-
M.I.A.
-
Max Cavalera
-
Mos Def
-
Neurosis
-
Rakim
-
Ronnie James Dio
-
Sepultura
-
The Neptunes
-
Timbaland
-
Tomas Hallbom
-
Torgny Amdam
-
Tupac
-
Turbonegro
-
Unsane
- Bortom alla ägg och allt det gula handlar påsken som bekant om död och återuppståndelse. Hos oss handlar det dessutom som vanligt om musik. Därför samlade vi ett antal minnesvärda återkomster i den musikaliska världen till i dag.
- Candi Staton Candi Staton (skiva)
För fyra år sedan välsignades världen med samlingen Candi Staton, en samling fantastiska, bortglömda och nästintill okända soullåtar från åren 1969-1973. Musiken Candi Staton gjorde innan discoeran och Young Hearts Run Free grävdes äntligen fram ur arkiven och blev tillgänglig för oss vanliga dödliga. 26 spår livsviktig soul återuppstod ur Söderns mylla och placerade Candi Staton bredvid erkända namn på altaret. (Agnes Arpi) - Black Sabbath Country Girl (låt)
Jag har alltid varit svag för Black Sabbath med Ronnie James Dio på sång. Låten Country Girl ligger på min topp tio-lista med Sabbath. Att gruppen återuppstod häromåret under namnet Heaven and Hell med Dio som frontman och spelade på Sweden Rock var med andra ord episkt, även om plattan de släppte i samband med återkomsten nästan bara innehöll gammal skåpmat. (Isabelle Ståhl) - Breach (band)
Breach återuppstod på Debaser Medis 6 december, 2007. Sex år efter monumentala Kollapse och splittringen som följde återfanns spelglädjen igen. Ironin i det hela är att medlemmarna hittade tillbaka till den Neurosis- och Unsane-minnande, dödsföraktande hardcore de gjort till sin egen med att spela Deadheads på sångaren Tomas Hallboms bröllop sommaren -07. Efter fyra fullängdare, tre EP:s, otaliga turnéer och skivsläpp på Relapse sattes det punkt 2001, mycket på grund av att medlemmarna inte tålde varandra. Den tidigare fiendskapen gjorde sig inte påmind under spelningen, aldrig förr har Breach varit så vitala och hungriga! Redan från öppningen med Centre visades vart skåpet ska stå och intensiteten var intakt under hela giget. Ett fullsatt Medis vrålade av lycka och fan om inte denna återuppståndelse ändå fick en att börja tro på mirakel… (Jonas Appelqvist) - Jakob Hellman återuppstod aldrig (om man inte räknar nyutgåvan av …och stora havet med sju extraspår, men det gör man inte). Klokt. Återuppståndelse är bara till för gamla mossiga rockband som vill vinna hängivelse hos en ny generation, pojkband som fått slut på pengar och känner ett tvång att träna upp dansmovsen igen. Och så guds son då. Inte mycket att hänga i påskriset, tycker jag. (Madelene Holm)
- Turbonegro Scandinavian Leather (skiva)
Cirka fyra år efter deras abrupta (nåja) upplösande, så deklarerade Turbonegro att det var dags att plocka upp gitarrerna, sminket och den provokativa attityden igen. När de bröt upp 1998 hade de skapat en platta som har kommit att bli en modern rockklassiker, Apocalypse Dudes, och frågan var hur de skulle matcha den. Svaret kom 2003 med Scandinavian Leather. ”We’re on a mission to destroy” sjunger Hank von Helvetet (med hjälp av Torgny Amdam från Amulet) på det avslutande spåret Ride with Us, och det var precis det som Turbonegro lyckades med de kommande åren. Aldrig har en återuppståndelse fallit så väl ut. Sacre bleu, du må dø. (Mats Guldbrand) - De La Soul De La Soul Is Dead (skiva)
Att dödförklara sig själv är kanske inte helt ovanligt i musikvärlden. Det händer ju titt som tätt att artister avlivar alias för att sedan komma tillbaka igen trots upprepade löften om det motsatta. Men att komma tillbaka med en skitbra skiva, det gör inte alla. Efter att De La Soul tröttnat på messtämpel-tråkningarna efter första skivan tog de livet av såväl The Daisy Age som det De La Soul som hörde dit. Och för att visa att nya De La minsann var lika mycket att räkna med som det gamla De La (i alla fall då i början) svängde trion ihop sin förmodligen bästa skiva – den klassiska debuten inräknad. Visst. Serietidningsmellanspelen tappade väl ganska snabbt i smak, men hej, det är sånt man kan ta. (Ola Andersson) - Sunshower (låt)
Småkitschig regn- och barkörshistoria i den Kid Creole-regisserade Dr. Buzzards Original Savannah Band-versionen. Återuppståenden och revitaliserad av M.I.A. härom året. Får man önska sig den i skogen i Arvika i sommar? (Patrik Hamberg) - Foxy Brown Brooklyn’s Don Diva (skiva)
Hiphopen är ju verkligen en genre som bjuder på comebacks. Jay-Z släpper skivor som aldrig förr trots att han skulle lägga av, 50 Cent droppar mixtape trots att Kanye West säljer fler skivor och Tupac har släppt mer än dubbelt så mycket skivor efter sin död som under sin levnad. Men hur som helst är den hetaste återkomsten den här våren Foxy Brown som varit borta sedan 2002. En till synes kort bortgång kan tyckas, men det har hänt en hel del under tiden. 2003 skulle skivan släppas men den drogs in efter att Foxy lämnat Def Jam. Sedermera plockade Jay-Z in henne på bolaget igen efter att han tillträtt som VD. Men under inspelning av nya skivan Black Roses åkte Inga Marchand på en öroninfektion som man trodde skulle göra henne döv. Men efter en operation verkade hon vara tillbaka och det sades att nya skivan var på väg. Den kommande tiden försvårades hennes skiva av flertalet olagliga incidenter och åtal, förmodligen skeenden under viss drogpåverkan. Det är förmodligen många som trott att hon inte skulle klara att ta sig tillbaka i den position hon befunnit sig i tidigare. Hur som helst har hon nu ett datum för sin framflyttade skiva Brooklyn’s Don Diva, nämligen 13:e maj. Men det känns som om samarbeten med The Neptunes, Kanye West, Timbaland, Mos Def, Rakim, KRS-One med flera inte borde kunna slå fel. (Pontus Gustavsson) - Cavalera Conspiracy (band)
Tolv år senare har bröderna Max och Igor Cavalera åter hittat varandra efter att båda två har lämnat Sepultura. Jag har inte hört en ton från debutskivan än, men det ska bli sjukt spännande. (Tomas Lundström)
Publicerad: 2008-03-22 00:00 / Uppdaterad: 2008-03-22 14:28
16 kommentarer
nu dog dom.
#
Aha.. vad var det här bra för?
#
Herr Lundström har just seglat ner ett antal platser i min lista, då han tydligen ställer Dios insatser i Sack Blabbath framför Ozzys; något som jag ser som en ren spottloska i ansiktet.
Jag gråter. Om det är kvällens intag av alkohol eller ovan nämnda faktum som är orsaken till det hela, låter jag vara osagt.
Men det är lågt. Ytterst lågt.
Nu kan endast några timmars mediterande till tonerna av Sleep fungera.
Usch.
#
det var väl ändå isabelle ståhl som gjorde det, och inte herr lundström?
vansinne, i vilket fall.
#
Vi är rätt många som anser att många av Dios låtar med Black Sabbath är bra mycket bättre än Ozzy Clownbournes.
#
Inget fel på Dio med BS förutom att det inte är BS.
Det är Dio, allt annat är BS.
#
Breach på Debaser Medis var en förolämpning mot fansen som var där, baserat först och främt på tre saker.
- Halboms röst har aldrig varit sämre. Inte så att man kunde begära särskilt mycket, eftersom hans röst aldrig hållit särskilt bra, men det här var katastrofalt.
- Det hade varit fint med ett enda litet ”Tack” eller kanske ett ”Tack för att ni varit fans i tio år”, men istället fick vi rockstjärne-attityd där de enda orden från scenen var ”come on…”.
- Bandet schabblade bort två låtar från ”Kollapse”. Vid minst ett tillfälle stod ena gitarristen och bassisten och stirrade på varandra som att de inte förstod vad de höll på med.
Så nej. Det var inte ett mirakel. Eller jo, miraklet var nog att jag stannade genom hela spelningen.
#
Ursäkta missen. Vansinne, fortfarande.
#
Medeleine är respektlös som inte skriver gud med stort G i det här fallet, trots att det är påsk och allt. Hedning!
#
kakbakarn är ännu mer respektlös som skriver mitt namn på värsta tänkbara sätt!
#
Zorro!
Oavsett vad så kan man tryggt utgå från att 96% av Isabelle Ståhls skriverier är rent nonsens och total brist på god smak och intelligens när det handlar om musik.
#
Hellman har väl gjort åtskilliga ”combacker”. Det är förvisso sant att han inte släppt nytt material sen 1988, men det händer ju med jämna mellanrum att han gör spelningar, under vilka han spelar nytt material. Det rör sig dessutom enligt uppgift om riktigt dåliga spelningar. Sanningen är väl att han är alldeles för dålig på att bevara myten om sig själv. Ser han inte upp kommer den snart att vara borta.
#
Att välja Jakob Hellman som ett exempel på en som återuppstått, fast ändå inte, öppnar väl spelplanen för att välja vem som helst?
Amy Diamond kanske? Hon har ju visserligen varken försvunnit eller återuppstått. Men ändå.
Hellmans bästa insats sedan 1988 tycker jag f.ö. kom på ”Tusen dagar härifrån” (1990?) då han sjöng den andra versen så fint i skydd av Perssons Pack.
#
Ja Madelene, jag ville lära dig en läxa.
#
Buzzards Original Savannah Band e steely dan inspiatörer och också joepp favorit§§§§
#
Ozzy är kass.
#
Kommentera eller pinga (trackback).