6 december 2007, Debaser Medis. Skådeplatsen och tidpunkten för Breachs svanesång. Det hela blev ett mäktigt avsked, en värdig markering och ett definitivt avslut på en lång och framgångsrik karriär där man satt svensk hardcore på kartan internationellt och också flyttat fram gränserna för hur genren kan definieras. Ju längre bandet var verksamt desto fler […][...]

Nu har de hittat rätt. Gävles Meleeh tar stora stegen mot perfektion i och med To Live and Die Alone och det var på tiden. Två plattor har föregått denna och genomgående för dessa har varit ett sökande efter egen identitet, det har bitvis varit för anonymt, bitvis för peppat – man har velat alldeles […][...]

Det är egentligen helt jävla omöjligt att lista de bästa skivorna ur ett helt årtionde. Vi gav oss fan på att göra det. Det här är min lista, den sammanställdes för några veckor sedan. Skulle jag ge mig på att göra en ny skulle den antagligen inte se likadan ut. Föga förvånande domineras listan av […][...]

Med medlemmar som har förflutna karriärer i bl.a. Brick, Fireside och Breach har NEI redan ett beprövat kvalitetskapital att ta av och samtidigt allas ögon på sig. Debutalbumet New Agenda, som släpptes via National i höstas, lever upp till förväntningarna. En svensk motsvarigheten till Jesus Lizard som svänger oerhört bra. Eller, för att citera bandet […][...]

Ludovico Einaudi Nightbook Ponderosa Music & Art/Bonnier Amigo Klassiskt och minimalistiskt med elektroniska inslag. Officiell sajt Nei New Agenda National/Bonnier Amigo Folk från Fireside och Breach, vilket kanske inte riktigt hörs. Myspace Val and the Bitches Val and the Bitches National/Bonnier Amigo Rock’n'roll av Stockholmskvintett. Myspace Klabbes bank Je suis la mer Hoob Jazz/Border Nujazz […][...]

Bortom alla ägg och allt det gula handlar påsken som bekant om död och återuppståndelse. Hos oss handlar det dessutom som vanligt om musik. Därför samlade vi ett antal minnesvärda återkomster i den musikaliska världen till i dag. Candi Staton Candi Staton (skiva) För fyra år sedan välsignades världen med samlingen Candi Staton, en samling […][...]

Firesides andra album ”Do Not Tailgate” slog hårt rakt in i hjärtat. Det var ett verk av skrikande ångest och förtvivlan. Pulveriserad kärlek och krossade hjärtan. Ilska och uppgivenhet i dess allra mest förbannade form. Året var 1995. Fireside fick en grammis, turnerade mycket, fick Rick Rubin att gråta och stod förmodligen på toppen av […][...]