Det är olyckligt när det allra mest intressanta med en skiva är att reda ut huruvida den feta nakna kroppen på omslaget och alla konvolutbilder är av en kvinna eller en man. Det är lite oklart nämligen. My bets är på en man, bara för att det skulle vara i linje med putslustigheter i titel med mera, men jag är inte säker. De flesta jag visat omslaget för är mer övertygade om motsatsen.

Musikaliskt är det inte alls lika intressant. Minus har haft en utvecklingskurva från ganska ettrig och vass hardcore till något som nästan liknar skrevrock här. Men det har heller aldrig varit rakt ur någon skola. Och även på The Great Northern Whalekill bär de sitt arv från Bad Brains och Black Flag, det låter murrigt och på attack. Men iklädda en sån kostym tar en stans från skrevdoftande rock från nittiotalet med klara drag av slafsig grungemetal, om än uppdaterat med mer energi. (Det är nästan så jag ibland tror Layne Staley återuppstått när jag hör Krummis röst.)

Det enda som är riktigt bra, musikaliskt på skivan, är den rullande Throwaway Angel. Tungt och vasst. Med malande, härligt porlande metalliska riff. Nertaget och tungt, lite som japanska Envy. Där får de också till någon form av groove som med väldigt god vilja skulle kunna föra tankarna till att göra titelns referens till Pantera rättvisa, men det är knappt. (Jag blir dessutom misstänksam när de släpper en dålig akustisk version av låten på 7″.)

Den abrupta uppryckningen av Rip It Up har sin charm där de går från en akustisk inledning, mitt i ett mjukt ord smäller trummorna in för att följas av ett hetsigt riff. Men det blir bara en effekt vars charm försvinner efter jag hört den några gånger. Därmed inte sagt att låten är värdelös, den tillhör en av höjdpunkterna på skivan.

Men andra låtar låter det mest trötta och nittidöda. Om än mycket rumligare och skränigare än vad samma sak lät då. Tyvärr. Minus har alltid varit lovande i mina öron. Jesus Christ Bobby var inte oäven, även om inte den heller nådde ända fram. Halldór Laxness var också på väg någonstans, men här tycker jag de mest trampat fel.