Recension
- The Platinum Collection (cd) De La Soul
- 2007
- Warner
De é la soul?
De La Souls saga började för lite mer än tjugo år sedan, nämligen 1987. Och att en av de mest klassiska New York-grupperna fyller jubileum firar Warner med släpp ur sin Platinum-serie. Albumet tar sin start 1989 och den storartade 3 Feet High and Rising-plattan. Lättillgänglig och opretentiös partyrap där man nästan kan ta på känslorna av old schoolens intåg till new school.
Gladlynthet, kärlek, vardagsproblematik, trallvänliga melodier och refränger blir någonting som sedan följer med De Le Soul in i nittiotalet och deras andra skiva De La Soul Is Dead där Prince Paul igen lyckas åstadkomma en helt suveränt sound. En ljudbild som fick fortsatt förtroende även till den tredje skivan Buhloone Mindstate som blev Prinsens sista innan han gick vidare och producerade majoriteten av beatsen på en av absolut bästa skivorna som gjorts, Gravediggaz debutplatta 6 Feet Deep. Men trots den förlusten så släppte man tre år senare nummer fyra, Stakes Is High, en skiva som kanske stod för ett mer urbant sound men ändå bjöd på samma karaktär som tidigare album.
Året blev sedan 2000 och Posdnuos, Dave, Maseo förändrade sin stil rätt ordentligt under de fyra år som behövdes för att nästa skiva skulle växa fram. AOI: Mosaic Thump var inte bara en kommersiell framgång med hitsen All Good och Oooh utan ett bevis på att det går att hålla sig uppdaterade under tre decennier även inom en genre som hiphop.
De La Souls karriär bygger på en idé, en hiphop-fana, en vördnad till en kultur och folkgrupp. Därför är det väldigt självklart att man samarbetat med artister som A Tribe Called Quest, Jungle Brothers, Common och Mos Def. De La Soul handlar om ett gemensamt uttryck. De La Soul handlar om att ha kul men samtidigt vara medveten. Det är hiphop, även om det ofta glöms bort.
Publicerad: 2008-01-19 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-19 17:42
5 kommentarer
nedbajsad ryggsäck
#
Varför inte recensera lite ordentligt underjord istället för ointressanta samlingsskivor?
#
App, app, app! De La är aldrig ointressanta.
#
Den här skivan är ointressant iom. att varenda trogen hiphoplyssnare redan äger alla De La-skivor, speciellt de som finns inkluderade på den här samlingen.
#
Arcane: Precis. Men så finns det en hel hög människor som vare sig upptäckt hiphop eller De La. I det läget kan den här samlingen bli en inkörsport till såväl gruppen som genren – som ”3 Feet High & Rising” blev för mig.
Jag är övertygad om att det dessutom finns rätt många yngre, aktiva hiphoplyssnare som inte grävt sig tillbaka till början – eller ens Native Tongues-eran.
I övrigt är ju De La ungefär bäst.
#
Kommentera eller pinga (trackback).