Så. Oktober. Höst på riktigt. Även om den väl redan dök upp någon gång i augusti. Hösten alltså. Vi på dagensskiva.com-redaktionen har som vanligt lyssnat och funderat, och till slut kommit på vad som var bäst under årets tionde månad.

Eric Malmberg, Verklighet & Beat (cd)
Det kom en hel del musik jag lyssnat fasligt mycket på under oktober. Kent, The Perishers, Bruce Springsteen och andra. Men den skönaste upplevelsen av alla stod Eric Malmberg för. När jag läst Davids recension av Verklighet & Beat gick jag direkt till Itunes, lyssnade och laddade hem musiken. Sedan dess har jag inte lyssnat på något annat. Hammond i Malmbergs tappning är oktobers bästa grej. Toksväng och ursvensk folklig melankoli på samma gång. Bästa ledmotivet till svensk höst.
(Fredrik Welander)

Fink, Trouble’s What You’re In (låt)
(Kal Ström)

The New Pornographers, Challengers (cd)
Jag är så gott som frälst. The New Pornographers, ”supergruppen” från Kanada, har knappt lämnat mina öron en sekund under oktober. Okej, det kanske är att överdriva, men sant är i alla fall att de här pornografarna är extremt svängiga, extremt bra och extremt mycket i min smak. Jag längtar extremt mycket till konserten i slutet av november.

Den Flygande Bokrullen, Shuff! (cd)
Min oktober har livats upp med svensk kletzmer. Den Flygande Bokrullens
nya album Shuff! är dunder och brak som får en att vilja slänga tallrikar på väggar och dansa på bord.
(Marie Lindström)

Juho Kahilainen, Depressed City (Original Mix)
Tillsammans med namnet på bolaget, Frozen North Recordings, är Depressed City en titel som väl summerar upp vad det handlar om. Juho Kahilainens iskalla, ödsliga beat ackompanjerar en genom en stad där det börjar bli livsfarligt att trampa fel på kullerstenarna. Depressed City ekar lika besatt som din förföljares fotsteg.
(Martina Nordman)

Phonique & Gui Borrato, Space Cruise (Phonique Version) (låt)
När november knackat på dörren finns det två sätt att hantera saker och ting. Antingen förnekar man in i det längsta att det är slut på solvärmen genom att brassa på all sommarbubblande och övereuforisk dansgolvglättighet man bara kan eller så låter man sig svepas in i mönstret med den där musiken som egentligen är lika bra på sommaren, men som inte gör sig riktigt förrän det blir höst. Space Cruise dök upp redan före sommaren och på Good Idea Remixes-singeln precis när sommaren började ge upp, men den lät aldrig lika bra då som under de mest misärartade oktoberdagarna. Försynt och intim hörlurshouse när den är som bäst.
Lyssna hos Juno
(Ola Andersson)

Meshell Ndegeocello, The World Has Made Me the Man of My Dreams (cd)
Det är inte helt enkelt att ringa in Meshells musik. En spretig och samtidigt konsekvent fusion av punk, funk och soul med roten i en stadig bas och omfångsrik djup röst. Helt outstanding.
(Patrik Hamberg)

Witchcraft, Hey Doctor (låt)
Witchcraft visar att man fortfarande vet hur man snor från Black Sabbath med stil. Fortsätt så!
(Tomas Lundström)

Sébastien Tellier, Sexual Sportswear (låt)
Egentligen vill jag bara skriva ”det Fredrik sa”. För visst är det Eric Malmbergs Verklighet & Beat som även för mig varit den gångna månadens största glädjeämne. Men ok, det har ju inte varit det enda. Ett annat är Sébastien Telliers färska singelsläpp som inte bara bjuder på en av höstens bästa låttitlar utan dessutom gör den mest självklara franska förbindelse mellan Jean-Michel Jarres 70-tal, Cerrone och Airs proggigaste stunder. Väldigt långt från La Ritournelle men i all sin retroljudande monotona enkelhet smått briljant. Mer arpeggio åt folket!
Här finns två versioner av Sexual Sportswear.
(David Drazdil)

CunninLynguists, Dirty Acres
Den superproduktiva söderduon är aktuella med sin fjärde skiva. Alltid fräsch och skön lyssning som väcker nostalgiska tankar. En skiva som kanske inte når samma höjder som tidigare plattor men som fortfarande gör ett starkt intryck för både för sinnen och själ. Kul att de äntligen gjort en låt med söderlegenden Devin the Dude dessutom.
(Pontus Gustavsson)