Recension
- The Fourth Season (cd) Vanishing Point
- 2007
- Dockyard/Sound Pollution
Tam dramametal
Lyssna
Omslaget till den här plattan ser ut att båda gott. En sorgsen kvinna med ögonbindel och svart, gothig klänning står på stranden vid ett stormigt hav. I famnen har hon en violin. Jag får naturligtvis en mängd associationer till Nightwish, Within temptation, Epica och liknande symfoniska metalband som kröner min skivsamling. Att Sonata Arctica och Gamma Ray har lovordat och turnerat med bandet gör mig inte direkt mindre otålig. Antiklimaxen blir stor. Inga smäktande, sorgsna kvinnostämmor här inte. Sångaren Silvio Massaro har en ospännande progmetalstämma, inte helt olik någon karaktärslös, gnällig schlagerröst.
De fyra första spåren låter som vilken blaskig lågbudget-power metal som helst. Sällan har jag hört sådana fantasilösa låtkonstruktioner ackompanjerade av så sällsynt känslolös röstinterpretation. I sina bättre stunder försöker de låta som Gamma Ray, i de sämre, det vill säga nittio procent av tiden, låter det som en demoversion av ett tråkigare Evergrey . Syntmattorna i bakgrunden bara höjer känslan av diskvatten. Bandet är hemmahörande i Australien, och trots att de säkert pluggat europeisk metal-skola nogsamt låter det bara uddlöst och tamt. Kanske krävs det att man är född och uppväxt i ett land med ständig vinter för att skapa dramametal med kvalité? Australien verkar vara bättre på surfarshortsklädd och tillbakalutad garagerock än dramatisk, mörk metall.
Publicerad: 2007-09-16 00:00 / Uppdaterad: 2007-09-16 00:00
10 kommentarer
Synd bara att skaparen utav Death/Doom, diSEMBOWELMENT kommer ifrån surfarshortsklädd Australien.
#
”Omslaget till den här plattan ser ut att båda gott. En sorgsen kvinna med ögonbindel och svart, gothig klänning står på stranden vid ett stormigt hav. I famnen har hon en violin.”
#
Ja precis. Det var så så det stod. Lite längre upp. Du har ögonen med dig du.
#
lol
#
sluta!!!
#
Vanishing Point har nu släppt fyra skivor. Alla högkvalikativa och positivt orginella. Nej, de är inte goth utan mer power metal då, som du säger. Men varför måste man alltid kunna jämföra band med andra? Och, frånvaro av hits på en skiva är (verkligen) inte samma sak som att låtarna skulle vara dåliga.
Smaken är självklart individuell, men jag undrar hur mycket musik du har lyssnat på när du skriver: ”De fyra första spåren låter som vilken blaskig lågbudget-power metal som helst. Sällan har jag hört sådana fantasilösa låtkonstruktioner ackompanjerade av så sällsynt känslolös röstinterpretation.”
Jag är väl tvungen att acceptera din åsikt men jag tycker ändå det verkar som om du baserar hela din recension på förväntningarna du fått av omslaget, snarare än musikens egen identitet.
Vidare: ”Sångaren Silvio Massaro har en ospännande progmetalstämma, inte helt olik någon karaktärslös, gnällig schlagerröst.” Det där känns nästan som ett personligt påhopp eftersom jag avgudar Silvio. Få sångare har en mer känslosam och, till musiken, passande röst. Stämmorna och melodierna är undersköna som alltid och Chris är chef på gitarren i musiken som VP spelar.
Jag har inte lyssnat på skivan tillräckligt många gånger ännu för att kunna sätta ett ordentligt betyg, men den hamnar troligen på en 8/10, eller 7/8.
Skärpning!
#
om Chris är chef, vem är hans sekreterare?
#
ordet powermetal framkallar spykänningar… bläh
#
jag har inte lyssnat på skivan så jag kan ju inte veta säkert, men tycker att det verkar som att skribenterna på den här sidan aldrig tycker om varken progressiv metal eller power metal. Som finfint exempel fick symphony X paradise lost endast 6 i betyg vad jag har för mej…
#
Jag är själv ett stort VP fan och känner bla Chris & Silvio personligen så det tar mig emot att läsa en sån här sågning. Bandet har varit med ett tag och utvecklats mellan varje skiva. Jag märker att du känner varken bandet väl eller lyssnat vidare mycket på dem och jag får samma känsla som när en komedi-entusiast ska försöka recensera Carpenters senaste alster, vilket bara ger uttryck för en massa förtryckta känslor.
Men visst ska alla ha rätt till sin åsikt så det är väl bara att acceptera din.
Du ska dock ha klart för dig att flera av dina band i din skivsamling har och har haft VP som förebilder och inspirationskällor sedan flera år.
#
Kommentera eller pinga (trackback).