Recension
- Boss for leader (cd) Slagsmålsklubben
- 2007
- Djur and Mir/EMI
Happy hour
Studenthumor. Tejpa igen dörrar, tvinga kidsen att springa runt med kalsonger på huvudet, använda ”sexmästare” som officiell titel för festfixaren. Ibland kanske de går lite för långt men det göööör ju inget, de är ju så gooooa (för att inte tala om unga – alla har vi väl gjort lite ”crazy” grejor?). Och, egentligen tycker du väl att det är roligt? Du är ju bara för stel för att erkänna det. Kom igen, drick några öl (20 bagis!) och spänn av, så ska vi nog se att vi kan få på dig en overall också…
”Slagsmålsklubben på Debaser igår. Tusentals tonåringar som skrek som galningar”, bloggade Luggkomplex.
Här har du SMK:s huvudsakliga målgrupper. Tillsammans kommer de att kunna återfinnas i en brölande, hoppande massa framför SMK på Arvikafestivalen i år (funderar Arvikas bokningsgrupp över huvud taget på IFALL de ska boka Slagsmålsklubben? Det känns inte direkt som en fräsch bokning). Om du gillar tokrolig humor bör du nog vara där. Och aldrig tilltala mig.
Boss for leader är designad som en del i en låtsad valkampanj för Harold ”Boss” Oswald, gentlemannen som pryder framsidan och dessutom bidrar med fina motton (”In a blurry world, I’ve got the glasses”) i konvolutet. Givetvis är det ironiskt. Men inte speciellt kul. Musikaliskt låter SMK som vanligt. Som de mobilsignaler som fanns i den där Nokian jag hade när jag gick på högstadiet. Det är möjligt att de breddat sig lite från den ursprungliga c64-popen, men inte alltför mycket (trots att första spåret låter som Covenant, i ungefär 2 sekunder). Same old.
Publicerad: 2007-05-14 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-14 00:00
72 kommentarer
Jag tänkte säga att jag äntligen höll med när jag såg betyget. Men det gör jag inte alls efter att ha läst recensionen… Jag gillar det inte, men av helt andra orsaker! (Ser ni mig på en SMK-spelning: Tilltala mig och undra vad jag gör där…)
#
Oförsvarbart. Helt okej recension.
#
Är du helt knäpp? Digitalt är ju den nya konstformen. Mario, Luigi och Zelda är den nya Warhol! Kontemporär konst i allra högsta grad.
Du verkar ju tolka slagsmålsklubben som något slags skämt? Jag blir fan i mig upprörd för du verkar ju ha gett dem två av tio för du helt enkelt har någon principiell strid mot ”målgruppen”. Recensera plattan. Istället för hur publiken var på någon jävla spelning som du läst om. Så du passande kan göra smygreklam för din häftiga kompis therese.
Du är säkert en sån som sitter hemma i ett hörn och läser Dostojevskij,lyssnar på Kristofer Åströms senaste samtidigt som du sitter och ”tar” på dig själv.
Jag ger dig och de målgrupper du hänger i 1/10
#
Vad har SMK med Korn att gora?
#
”och aldrig tilltala mig”, hehehe…Alla som skyr studentikost spexelispex som pesten är bra människor.
#
Sådan här musik är gjord av och för folk med glimten i ögat. Värdelöst, men förhoppningsvis vet SMK om det själva. Annars…..vård
#
tja vad säger man? bajs.
#
Jag kan inte låta bli att tycka att det är hysteriskt roligt när folk går helt bananas bara för att de och recensenten inte är överens. Stor underhållning.
#
Tråkigt band, tråkig musik. Passande betyg.
#
Waddle: det är möjligt att jag gjorde det lite lätt för mig. Men jag orkade helt enkelt inte lyssna på plattan igen.
#
Fin video, fräscha bikinilinjer.. det är värt en trea i vart fall..
#
kan hålla med om att konceptet känns lite passé, men jag har svårt att inte njuta av en SMK-spelning. Lite rå, töntig glädje har aldrig varit fel, och låt inte studenterna ha ensamrätt på sådant!
#
Rättvist betyg. Men den här recensionen är bättre.
#
Kommer ni någonsin igen recensera någon platta som inte stryker medhårs?
#
Det här är bra.
#
Håller inte alls med recensenten. Tycker skivan är ett riktigt bra elektroniskt musikstycke. Jag tror många tror för lite om SMK.
#
Har aldrig riktigt förstått mig på SMK, eller blipblop-genren i allmänhet för den delen. Inte för att jag har något emot hela den lilla nordscen som bildats runt stilen (eller som snarare musiken bildats runt), men i mina öron är låtarna inte värda mer än plus minus noll.
#
Jag som tyckte Frej var så himla trevlig när man hängde med oss på Hultsfred 2003. Även om han var full konstant. Ska bli spännande att höra hans samarbete med Afasi.
#
http://www.youtube.com/watch?v=w2Je5Yc3B04
#
4 meningar om musiken. Allt annat än musiken är onitressant och onödigt, det är bara musiken som bör recenseras. Alltså en helt totalvärdelös recention, enligt mig.
Och förvisso har jag inte hört skivan, men ”Sagan Om Konungens Årsinkommst” var ju faktiskt väldigt bra på sina ställen. Den kanske inte alltid höll i längden, men det var vackra syntar för stunden. Om den här skivan är lika bra så förkännar den absolut högre betyg!
#
Känns som om recensenten inte gett skivan en antydan till chans. ”…jag orkade helt enkelt inte lyssna på plattan igen”. Att recensionen dessutom suger balle gör inte saken bättre.
Boss for Leader är sämre än ”Sagan om…” och bra mycket sämre än debuten ”Den svenske disco”, men innehåller trots allt en hel del trevliga spår, såsom ”Malmö Beach Night Party” och ”Speedboats”.
Lyssna och bilda en egen uppfattning.
#
Har du överhuvudtaget lyssnat på plattan?? SMK låter inte alls som förr, bara malmö beach som närmar sig de andra två plattorna.
dålig recension i övrigt som inte berörde musiken utan bara huruvida du gillar smks stil eller inte.
#
Teo: Det finns en anledning till det. Du kan ju gissa.
#
Det var då ett väldigt tjat om studenter och teknologer i den här recensionen istället för att faktiskt skriva något om musiken. Värdelöst.
#
Shit vilken vidrig och sanslös jävla lögnhals du är. Inte en chans att du hört ”Boss for leader”. I så fall hade du fattat att det du skriver är sjukare än Chernobylbarn. Att du skriver att de ”låter som vanligt” har du hittat långt uppe i din mänskliga sittdyna. SMK’s nya stil är ett stort steg uppåt och frammåt, det gamla är dock tvivelaktigt. Har du varit ute och dansat nån gång? Om inte, prova det. Om ja, gör det igen och den här gången till riktig elektronisk musik och märk hur mycket roligare det är än att dansa till ditt föga läsvärda pissluktande jävla skitsnack.
#
Martina: Jo, jag kan ju gissa.
Det känns dock lite skumt att du väljer att recensera en skiva som du uppenbarligen inte tar dig tid att lyssna på. Självklart får du såga skivan, men lite mer belägg för det betyg du väljer att ge vore på sin plats.
#
Men det blir ju så när fenomenen är så väldigt tätt ihopkopplade. Försök t ex hitta EN recension av Suedes sista skiva som INTE tar upp hur Brett har blivit så tråkig när han slutat knarka :D
Därför: Slagsmålsklubben => studentikost ”spexande”
#
har inte lyssnat på skivan, men recensionen var så jävla rutten så att jag tappade sugen. Så där gjorde du ju iallafall något lyckat martina.
PeterW. verkligen lyckat stavningsförsök med ”Chernobylbarn”.
den här sajten har då sett sina bästa dagar.
#
RABBLE RABBLE RABBLE RABBLE!
#
10-15 ggr ska du lyssna på skivan för att ge rättvis bedömning.
#
Arvid.
Tror nog att Martina är så pass normal så att hon hellre gräver ner sig än lyssnar på ”Boss for leader” 10-15 gånger till.
Recensenten tyckte att en pissig skiva var just det. Vad är poängen?
#
Arvid/Teo/alla andra som gnäller på att jag inte lyssnat: Det är intressant att ni vet hur många gånger jag lyssnat (innan jag tröttnade), och grundar det på att vi inte är överens.
PeterW: Eftersom du uppenbarligen antingen är med i bandet eller någonstans runt det tycker jag att det är grymt att du väljer att representera genom att kalla mig ”vidrig lögnare” samt ”Chernobylbarn” (testa att googla det innan du försöker stava nästa gång). Jag gillar elektronisk musik, men inte den här skivan. Kom över det och väx upp.
#
Det är bra Martina. Vad är det för jäkla tjafs, skivan är ju uppenbarligen ett skämt. I helvete jag tänker lyssna på slikt bjäfs!
#
Jag har en signerad singel med Slagsmålsklubben!!!½½½½
#
Roligaste kommentaren på hela sidan är
jag skrattar högt på Internet (LOL = Laughing On Line) :D
#
Harr int set så mänga stav fel sän älven brann!
#
Martina: ”Det är intressant att ni vet hur många gånger jag lyssnat (innan jag tröttnade), och grundar det på att vi inte är överens”. Personligen vet jag inte detta, och antyder väl inte det heller?
#
Hallå? Hur förstå svenska?
#
Slagsmålsklubben är max en rolig grej på festivaler, eller ett glatt avbrott i prettoindien här hemma. Inte fan sätter man sig väl och analyserar nya SMK:albumet; ”ja, jo, de har verkligen utökat sitt sound här” Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Kanske har jag missat det största 2000-talet har att erbjuda.
#
…eller så är du inte med i ”bandet” (nationen/föreningen)
#
Ömm, att det här skulle låta som Comandore64 känns i mina öron väldigt konstigt, för inget på skivan låter tv-spel/bitpop överhuvudtaget, sen det är ju inte särskillt proffetionelt att inte lyssna igenom skivan och sedan såga den… Dessutom tror jag inte du vet vad du pratar om, spelar ingen roll om man gillar SMK eller ej men den här skivan låter inte som gammla SMK!
#
Det jag tycker är mest sorgligt är att ni på något vis har lyckats missa en hel subkultur och bara försöker skrapa iväg den som ett studentikost skämt.
Fyskam.
#
Andreas: Varför tror du att Martina inte lyssnat igenom skivan?
#
vad representerar slagsmålsklubben för subkultur? varför kallas commodore 64 fortfarande för comandore 64 av vissa? vad har smk för kvaliteter som skulle möjliggöra att någon någonsin skulle kunna upfatta dem som något annat än buskis?
#
uppfatta
#
Varför jag inte tror att hon har lyssnat igenom skivan?
”Det är möjligt att de breddat sig lite från den ursprungliga c64-popen”
Det stämmer inte för fem öre, därför tror jag inte att hon har jätt skivan en ärlig chans…
Slagsmålsklubben spelar ingen comandor64 musik, om du tror det så har du inte hört mycket från bitpop världen… sen så tycker jag att musik ska vara roligt, man ska må bra av musik så jag förstår inte varför rolig musik jämt ska förknippas med busskis och studenthumor…suck…
#
andreas = frej
#
Lonk:
Nej, andreas = artificial sound, som inte har något med SMK att göra
#
Synd att recensionen inte handlade om musiken, tycker jag.
#
problemet är väl inte att musik inte får vara roligt, utan att smjk inte är särskillt roligt
#
Trots allt blev det ganska många, och dåligt stavade, kommentarer till recensionen :)
#
Att säga att det låter som C64 pop är ungefär som att säga att Lordi låter Black Metal. Alltså något som människor som är helt bakom flötet skulle kunna säga. De tror att alla i masker är galna och gör på ett visst sätt.. för så var det förr… så då är det fortfarande så.
Världen är rätt dynamisk, du kanske borde lyssna på skivan innan du börjar spilla ur dig skit om den. För du kan omöjligen ha lyssnat noga på skivan, och om du gjorde det måste du varit jävligt selektiv och lyssnat lite slött med vänsterörat. Lyssna här och bedöm själva.
Ny låt
Såhär lät det förut
Du har nyss lyckats göra ett perfekt exempel på alla fel man kan få in i en skivrecension. Du har dels lämnat musiken tre meningar för att istället bedömma dess publik och placera ut människorna som lyssnar på det på din individuella ”innelista”. Som om det någonsin skulle intressera någon, är det vad du anser är musikjournalism? Det blir lika tröttsamt som när man läser en Babyshambles-artikel/recension/”what so ever” där man ägnar en mening åt musiken och resten åt knark och kate moss. Ett tecken på dålig journalism, ungefär som att ge ut tidningen i comic sans…
Det du skriver om musiken är dessutom bara trötta ord av en människa som uppenbarligen inte alls har något med musiken att göra, och därför borde recensera sådant som hon kan lite mer om. Jag skriver inte om jazz, för jag kan ingenting om jazz. Inte heller ger jag utlåtanden om andra saker jag inte vet någonting om, man framstår bara som en idiot då. (Eller så har du bara inte lyssnat sådär jättenoga, som jag var inne på innan. Vad är föresten som ger den en två? Det låter ju som en självklar etta i ditt sätt att skriva… kan du inte iallafall nämna det?)
Du borde söka dig till Nöjesguiden, där går det ibland att göra sånna här recensioner. Att du dessutom måste försvara dig med ad hominem-argument av typen: ”Du stavar dåligt” när du egentligen inte har ett skit att komma med är bara att trampa ännu djupare i klaveret.
#
Föd mitt barn, Kalifen :’)
#
Jag skulle tro att den största anledningen till att folk blir så upprörda att de glömmer bort hur man stavar är det faktum som Björn här ovanför påpekar: recensionen handlar inte om musiken. Istället ägnar recensenten den största delen av recensionen åt att raljera över de förmodade målgrupperna, vilket inte är helt lyckat. Åtminstone inte om syftet är att recensera musiken.
Vad gäller bedömningen av just musiken ger recensenten ett kort omdöme: ”Musikaliskt låter SMK som vanligt”. Det uttalandet visar tydligt hur olika musik kan uppfattas av olika människor.
Personligen tycker jag att SMK har utvecklats något fantastiskt sedan de två första skivorna. Det är en helt annat bredd och tyngd i produktionen. När det gäller melodierna är det inte längre ett hysteriskt pang på rödbetan-upplägg, utan de vågar i mycket högre grad än förr låta låtarna byggas upp och sakta blomma ut till något fantastiskt. Skivan är ruggigt bra och växer hela tiden.
Det är alltså vad jag tycker. Recensenten har en annan uppfattning, och det kan jag nog leva med eftersom jag vet att jag har rätt. Vilket recensenten i och för sig också har, eftersom det handlar om tyckande.
Tilläggas bör att jag varken är overallare eller tonåring. Jag är, precis som de flesta i min bekantskapskrets som gillar smk, en stadgad herre som gott och väl passerat de 30. Men det hindrar mig inte från att uppskatta ny och bra syntmusik.
Och så var det omdömet: Jag ger recensionen en fyra. Bortser man från den rätt grova missen att själva musiken knappt nämns är den faktiskt ganska underhållande skriven. Dessutom nämner recensenten Covenant, vilket tyder på att hon trots allt inte är helt igenom ond.
#
Ok. din recension av recensionen får en fyra.
”Personligen tycker jag att SMK har utvecklats något fantastiskt sedan de två första skivorna. Det är en helt annat bredd och tyngd i produktionen. När det gäller melodierna är det inte längre ett hysteriskt pang på rödbetan-upplägg, utan de vågar i mycket högre grad än förr låta låtarna byggas upp och sakta blomma ut till något fantastiskt. Skivan är ruggigt bra och växer hela tiden.”
Mycket bra. Jag recenserar din recension till en sjua.
#
Erik: Du får 6/10
;-)
#
hur som haver så märks det väl ganska tydligt att smk har spenderat tid i berlin. Om man har lite öra för musik så kan vi nog kollektivt konstatera att ljudbilden har ändrats/utvecklas, kalla det vad ni vill. Hannes i smk har ett eget soloprojekt ”Din Stalker” som jag personligen föredrar framför smk alla gånger.
#
Det känns som om de inte tillhörde den vanliga mängden c64 musik från början, då var de orginella, nu är de tråkiga. Fått influenser från techno och riktat sin målgrupp mot den stora mängden.
Bandet har 7 medlemmar, men det krävs ungefär 2 för att spela deras musik. Ju, de känns inte som de är seriösa musiker samt när de tjatade ut deras förra inriktning böt de alltså ut den med det här albumet till en ny sämre.
#
Hela skivan låter din stalker ju! Det är Hannes a.k.a Din Stalker som har producerat denna skiva om ni inte visste det!
#
fruktansvärt dålig recension. den här skivan är säkert helt galet dålig, men den här recensionen är ju helt poänglös. skriv en krönika istället liksom. jag blir så irriterad över sådana här recensioner. sista besöket på den här sidan.
#
Vilken kalabalik kring denna recension! Jag håller med om att Martina kunde ägnat med tid åt att tala om musiken som sådan. Men, skivan är inte bra: tunna låtar med Nintendo-ljud känns vare sig originellt eller coolt.
Det finns en bra låt med sköna Röjksopp-vibbar, Sponsored by destiny”, de övriga känns osedvanligt ointressanta. Är detta musiken som hypen kring Slagsmålsklubben byggt på, ja, då är jag helst kvar i min okunskap.
#
Säga vad man vill om recensionen, men att döma av kommentarerna här så är SMK-fans bra mycket vidrigare typer än de gullungar Martina beskrev.
#
Eller så behöver de bara få ligga med en tjej (eller om de föredrar- en kille).
#
Martina, din recension säger precis allt om SMK. Bra skrivet. Reaktionerna här är helt otroligt roliga!
”Du skriver bara två rader om MUSIKEN”. Haha, ja, men SMK är mer image än musik. Gud vad de är tröttsamma, kan doick drista mig till att nåra av de tidiga låtarna var rätt sköjiga.
Sent på det
/stålis
#
Den här recensionen var faktiskt riktigt dålig – och jag gillar inte ens skivan (däremot gillar jag de två första), men att överhuvudtaget knappt märka vilket hopp de gjort musikmässigt känns som generalfel.
Om ni ändå ska langa ut recenserandet på människor som inte ens vill lyssna på skivorna (eller dömer dem i förväg på grund av saker de läst på någons blogg och hur publiken brukar te sig) kan ni väl göra något roligare av det.
Loket Olsson, Gunde Svan och Lill-babs kan väl få recensera nästa SMK-platta. Lär bli ungefär samma resultat.
#
Jag ger den här recensionen 1 av 10 poäng.
#
Värdelös recension pga att du inte har den minsta koll på olika musikgenrer.
#
Hur fan kan man häva ur sig sån här blaja, precis som alla har sagt, och Björn (of SMK?) nyss sa, recensionen handlar inte om musiken. Dessutom kör du ju över den ytterst roliga studenthumorn, :)
Slagsmålsklubben bygger sin musik på humor, de sa i en intervju att de gör musik enbart för att de älskar att göra musik, citat:
”Visst, man kan sitta hemma med en gitarr och gråta över att man har blivit dumpad för 14 år sen, eller skriva politiska texter över hur bitter man är för att fel regering vann eller vad fan som helst, men jag fattar inte varför man inte ger den musik som man gör enbart för att man älskar att göra musik en chans” (Björn i SRP3 Maj 2007)
För övrigt så är skivan Boss For Leader den absolut bästa skivan i världshistorien och jag ger den en klockren 10/10 på alla punkter. Jälivgt tarvligt skrivet Martina, skriv en riktig recension så lovar jag att inte läsa den.
#
Du skriver, apråpå att folk tycker att du inte lyssnat igenom skivan att ”Det finns en anledning till det. Du kan ju gissa.” Hur fan kan du ens komma på tanken att recensera skivan då? Är det så dåligt att du inte klarar av att lyssna igenom skivan har du ju ingen grund att stå på i recensionen. Jag är inget större fan av smk’s musik, så jag blir inte upprörd för att du sågar deras musik. Men eftersom du bara rabblar upp dina fördomar om folket ikring den här musikscenen, som jag till stor del håller med om, är din text måttligt relevant och seriös. Borde inte dagensskiva.se vara lite mer professionella?
#
med facit i hand (som vi alla hade redan innan iofs) så var pontus kommentar 2007-05-14 16:24 förra årets absolut mest verklighetsfrämmande
#
Gud.
Nåja, jag har inte hört skivan, men jag tror ändå att Martina skulle bli en högst skicklig krönikeskrivare, hon är bra på att jävlas med folk i allmänhet och tonåringar i synnherhet.
Å andra sidan så är musik och vad man gillar för musik någonting subjektivt, och därför åligger det en recenscent att göra sitt bästa för att bedöma musiken i fråga objektivt, oavsett genre eller lurkaktighet, för att ge en så rättvis bedömning som möjligt, och uppfylla sitt arbete.
För övrigt så anser jag att Ymud i sin tidigare post är en satans lurk.
#
Fan någon stavade fel på ”Tjernobyl”…Fan fan hur ska jag överlva.
#
Kommentera eller pinga (trackback).