Recension
- Life is a grave and I dig it (cd) Nekromantix
- 2007
- Hellcat Records/Epitaph
Döden på slak lina
Lyssna
Etiketter
Om du kallar dig själv Kim Nekroman, spelar på en ståbas utformad som en likkista och dessutom sjunger att du blåser liv i ditt kärleksliv genom att köpa en gammal likbil av märket Cadillac eftersom din flickvän tänder på det – då väcker du genast mitt intresse. Har du dessutom en riktigt knasig rockfrisyr och rikligt tatuerade underarmar och står på en scen flankerad av två gelikar är chansen att jag kommer lyssna på riktigt ännu större.
Men glöm inte att blandningen av psychobillyns alla klyschor och humor inte får gå till överdrift. Du riskerar att fällan slår igen och skrattet blir tomt.
Nekromantix balanserar på slak lina. I sina bästa stunder svänger de hejdlöst på det givna lågbudgetvis ett band som kallar sig Nekromantix ska. Men ibland låter de mest som ett andra klassens Judas Priest med ståbas. Inte så kul. Men de faller inte. Jag kommer fortsätta lyssna på den här skivan när behovet av döden i psychobillyversion gör sig påmint.
För det finns stunder i livet när låtar som ”Life is a grave and I dig it” är oumbärliga.
Länkar
Publicerad: 2007-04-24 19:22 / Uppdaterad: 2007-04-24 19:22
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).