dagensskiva.com

48 timmar

Artikel

Leken har blivit allvar för Peter Tägtgren

Peter Tägtgren, Pain
Foto: Ralf Strathmann

Peter Tägtgren är en man av dubbel natur.
Å ena sidan frontman för Hypocrisy och det egna bandet Pain. Å andra sidan något av en ensamvarg som trivs bäst på sin egen kant i skogen i Dalarna.
– Det är skönt att man är lite av en bondmänniska, säger han.

Även hans förhållande till Pain, som släpper sin femte skiva ”Psalms of Extinction” i dagarna, verkar vara av något tveeggad sort. Från början var det mer en lek med den nya laptopen som han skaffade sig i mitten av 1990-talet, en 386:a. Som producent ville han lära sig så mycket som möjligt av tekniken för att bli bättre i studion och kunna jobba fortare. Peter beskriver Pain som att gå i skolan igen, att ta sig tid och prova saker för att i förlängningen bli bättre på sitt arbete i studion.
– Jag lekte i studion och ville lära mig saker, säger han.
– Det var inte meningen att det skulle bli en grupp av det.
Samtidigt har den leken nu tagit tio år och resulterat i fem fullängdare. Peter betonar att det har gått bortom lek vid det här laget.
– Jag tar det på jävligt stort allvar, säger han.

Hans tycke för eurotechno och goatrance vid den tiden fick honom att leta sig åt det hållet i början. Sju minuter långa låtar som man tar syra till och flummar iväg, som han beskriver det. Resultatet blev dock inte bra, varpå han gick till vana trakter: gitarren. Pain var fött.

Gitarren har sedan funnits med i varierande dos. Störst var den på förra skivan ”Dancing with the Dead” (2005), för att till nya skivan ha tonats ner.
– Den här skivan är en ganska experimentell skiva. Alla säger att Pain är som en massiv ljudvägg med massor av pålägg. Den här gången ville jag jobba mer med dynamiken så jag tog bort gitarren, förklarar han.
– Det är kul att experimentera.

Samtidigt bygger Pains musik på en del grundfundament som knappast kan förbises. Peter beskriver dem som Panterariff, AC/DC-trummor och eurotechno. Låtar med mycket melodier, synthar och stomp.
– Det ska vara ett stomp som man måste vara stendöd för att inte klara av att klappa takten till, säger han om AC/DC-trummorna.
Blir det då inte svårt att experimentera inom så givna ramar?
– Jag jobbar bara utifrån mitt format i min skalle. Och där finns det inga ramar, jag skriver det jag känner för, säger han.

Experimentlustan har gjort att ”Psalms of Extinction” innehåller såväl musik av klassiskt Painsnitt, det vill säga Rammsteinminnande låtar med refränger som klistrar fast, som en ballad och en Björkcover. Just covern är ett resultat av skiva som blev om intet. Valet av just Björk är dock kanske inte det första man har i åtanke när man tänker på Peter Tägtgren.
– Jag höll på med en coverskiva, men när jag tog mig ifrån Universal blev det viktigare att göra en ny Painskiva och då var det några låtar som låg där och bubblade. Jag har alltid gillat ”Play Dead” och tyckte att den blev jävligt bra, säger han.
Balladen, den lugna ”Just Think Again”, är en mörk historia om barn som far illa i världen, men att det blev en så djupsinnig låt var inget planerat.
– Jag ser mig inte som någon textförfattare, men eftersom det är väldigt personligt så blir det viktigt. Men musiken är alltid oberoende av texten, säger han.
Just texterna verkar vara det som tar tid med Pain.
– Jag hade kunnat släppa fyra skivor om året om det var låtar utan texter.

En Painlåt verkar alltså vara något av det enklaste man kan rodda ihop. Peter blir en aning tveksam.
– Både ja och nej. Man kan göra om en låt flera gånger, låta en låt ligga, göra en ny låt och gå tillbaka till den första. I och med att jag är själv har jag ingen vägg att studsa idéer mot. Så det tar tid.
Du har aldrig funderat på att ta in ytterligare någon i bandet för att ha någon att jobba med?
– Jag har ju brorsan (Tommy Tägtgren, även han producent) och några kompisar, men den dag jag hittar rätt producent så, säger han.

Just rätt producent är det dock många som anser Peter vara. Han har producerat en diger samling med välrenommerade metalskivor till band som Dimmu Borgir och Immortal. Hans lek med tekniken i Pain hoppas han dock ska ge honom möjlighet att producera andra band utanför metalgenren.
– Ja, jag hoppas det. Det är därför jag vill lära mig allt. Jag vill inte bli sedd som uteslutande en metalproducent, säger Peter Tägtgren.

Tomas Lundström

Publicerad: 2007-04-23 10:20 / Uppdaterad: 2007-04-23 22:05

Kategori: Artiklar

3 kommentarer

Schlagerhårdrock, tjohoo.

Medlem 2007-04-27 14:49
 

pain, poodles mjukare sidoprojekt

Medlem 2007-04-27 15:19
 

Tägtgrens texter knäcker bokträ!

Henke Oregistrerad 2007-09-01 19:14
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig