Ju mer paradmusik han skapar, ju mindre jag förstår av vad han sjunger, desto bättre har alltid Euros Childs, frontmannen från Gorky’s Zygotic Mynci, tett sig. Solodebuten ”Chops”, en av förra årets mest intressanta plattor, innehöll söta popvisor om ”Costa Rita” som sålde jordnötter på stranden och halvminutslånga körövningar i ”Stella Is a Pigmy #1-3″. Pianoballader och mer elektroniska danshits gav ett perfekt soundtrack till sommaren som ledde fram till en, på grund av terroristvarningar, inställd spelning på Emmabodafestivalen.

Årets släpp är mörkare och mer svårtillgängligt. Till att börja med är alla låtar på albumet på walesiska.

De paradmelodier som samsas på ”Bore Da” är till skillnad från desamma på ”Chops” gitarr- och munspelsbaserade. Ett lufsigare sound som är mjukt och drömmande och inte gör sig helt fel varma kvällar. När kylan kommer i höst finns förmodligen redan nästa album i skivhyllorna. Det planeras att släppas i slutet av sommaren.

Euros Childs är ett tilltalande avbrott på samma sätt som Gorky’s Zygotic Mynci alltid är det. Dessutom har han en förmåga att underhålla samtidigt som han framför fängslande melodier. Allt som oftast genom fantastiska berättelser men i det här fallet handlar det snarare om en fascination för finess och variationsrikedom som snärjer mig. Lika glad som ”Chops” gör den mig inte men det är väl en värdig uppföljare.