Jag vet att Caesars Palace debut från 1998 inte är någon vårskiva. Youth Is Wasted On The Young är skitig, falsk, barnslig, svartsjuk och fritidsgårdsmaskulin i överkant.

Trots det så spritter det liksom till i hela kroppen så här års. Skivan måste fram och adrenalin och testosteron gör sig påminda. Smått fantastiska supartexter som liksom bara uppmanar dig att ta en öl för mycket och göra dumheter. Den eftertänksamma bitterheten blandas med ilska:

I wanna smoke crack
cause you're never coming back
I wanna shoot speedballs
bang my head against the wall
i wanna sniff glue
cause i can't get over you

Kära nån! Så patetiskt. Och så fantastiskt.

Snart 10 år på nacken och fortfarande lika trallvänligt smittsam. Riff som förmodligen inte håller för godkänt på musiken. Men skit i det. När farfisan kickar in blir du starkare än Dolph, hårdare än Bronson och vill ha mer bly i luften än Ördén. Och allt det där fastän du bara ska på en förfest i en korridor som du sett 100 gånger förut och där ölet är godare än tanken på dagen efter.

Numer spelar väl Caesars på alla andra ställen än Sverige. Deras låtar förekommer flitigt i olika reklamfilmer.

Då är det lätt att minnas de fantastiska konserter jag sett. Hultsfred när de kom in som ett gäng romare från år noll Eller på Festivalborg utanför kårhuset. Jocke Åhlund skrek att han tyckte vi betedde oss som apor. Sedan spottade han på mig och Martin Willén. Världsklass.

Of all the extras
You´re my favourite stand-in.
When I feel ugly
I just look at you.