Gästrecension
- Those the Brokes (CD) The Magic Numbers
- 2006
- Heavenly Recordings
Nya kryddor
Lyssna
Externa länkar
- The Magic Numbers
- Bandets officiella webbplats.
- Myspace.com
- The Magic Numbers på Myspace.com
Det är så svårt att säga något elakt om The Magic Numbers. Dom verkar ju vara så snälla och gulliga och trevliga, lite som ett The Band uppfött på kalaspuffar med en massa sirap i. Ändå måste det sägas: ”Those The Brokes” håller inte riktigt hela vägen. Den har genomgående starka låtar men ibland så går den ändå lite på tomgång.
Det är ungefär som när man lagar mat. Efter The Magic Numbers debutskiva upptäckte dom att dom hade hittat ett vinnande recept bestående av en matsked varma gitarrer, tio deciliter spröda körstämmor, några väl avvägda stråkar och en nypa handklapp. På den andra skivan testar dom några nya kryddor men grundreceptet är ändå detsamma. Det brukar kunna funka men i det här fallet känns det som att dom borde våga mixtra lite mer, kanske lägga till någon mer ingrediens. Det är inte så gott att värma gamla rester.
Missförstå mig inte nu, det kanske låter som att ”Those The Brokes” bara är en blek kopia av orginalskivan och riktigt så är det ju inte heller. Dom har utvecklats lite, det finns något fler moderna inslag den här gången även om det givetvis fortfarande är många influenser från den amerikanska västkusten.
Dom låtar som sticker ut mest är den gitarrusiga ”Runnin' Out” och ”Take Me Or Leave Me” där Michelle Stodart för en gångs skull får sjunga melodin. Kanske borde hennes brorsa, Romeo Stodart, lämna över sången till henne lite oftare. Inte för att han sjunger dåligt på något sätt men ibland behövs det något som bryter av. I slutet på ”Boy” övergår den till att bli en vals, det känns väldigt välkommet och jag önskar bara att den kunde fortsätta så, att dom kunde låta den blomma ut ännu mer istället för att leda tillbaks den till det trygga popformatet.
Men så länge Romeo Stodart kan fortsätta skriva lika vackra melodier som han gör på ”You Never had It”, ”Slow Down (The Way It goes)” och framförallt avslutande ”Goodnight” (som är minst lika fin som ”A Hymn For Her” från debutskivan) så blir allt annat på något vis sekundärt.
För det är melodier The Magic Numbers handlar om. Melodier, kärlek och skägg.
Publicerad: 2007-01-27 00:00 / Uppdaterad: 2007-09-29 13:41
24 kommentarer
igen?
#
Är det recensenten som insisterat på att ha med denna två gånger eller är det en miss av redaktionen (samma recension som 061216)?
#
Ha hellre en stor, grotesk bild av en naken man på förstasidan än att återvinna era recensioner. Gäsp.
#
Det är en gästrecension, som varje jävla lördag. Tards.
#
Tell me something I dont know. Problemet är att det är en återanvänd gästrecension. Dvs, gammal, tagen från arkivet, använd två gånger. Tard.
#
Det vet jag, jag bara påpekade att recensionen varit med innan. Samma recension av samma recensent. Har inget med tard att göra.
#
Sorry. Det går alltid så illa när jag ska vara uppkäftig. Får väl sluta med sånt helt enkelt.
#
"De som hört Radiohead känner säkert till Greenwoods förmågor, men på “Bodysong†kommer essensen i hans sublima musikaliska vision fram på ett tydligare och subtilare sätt än någonsin."
elementärt, svensson!
hittade arg skåning på filmtipset. 343 1:or och 3 2:or! välkommen
#
Miss i kommunikationen gjorde att fel recension gick upp. Nu är det åtgärdat.
#
"Det är så svårt att säga något elakt om The Magic Numbers." . Håller inte alls med detta. Dom är överskattade, tråkiga, skäggiga , feta och deras musjik är trist, trist, triiist. Se där, det var ju lätt. Nu vill vi veta vad en tilltänkt tyckare tycker om Gruff Rhys.
#
fin recension valle!
#
Jag fattar itna. Det var alltså en annan recension som låg här först, right?
Nåväl, det var ju tur för mig att den var recenserad förut så min kunde slinka in.
mötör: tråkig, skäggig och fet… det är ju bara positiva ord, eller?
#
Tja, är man "tråkig, skäggig och fet" kanske det kan upplevas positivt men vi som är spirituella, renrakde och icke-feta håller ej med ;-)
#
grejmo: Haha, jag vet! Han har en kompis som gett alla filmer han sett femmor också, som för att kompensera… Vad heter du på filmtipset btw?
#
Valdemar, hoho. Vilket gräsligt namn. Bra att du censurerar dina föräldrars usla smak med att kalla dig Paul.
#
blohme: heter grejmo på filmtipset också. själv?
#
Jag förstår inte heller riktigt grejjen med Magic Numbers och då är jag ändå väldigt svag för soft-rock. Men en bra o för en gång skull informativ recension! Rough!
#
Kan inte lyssna på detta på grund av sångarens nasala och mesiga röst.
#
Paul kan recensera fint, detta ar fint, han är fin, tjo
#
Paul Ramone kan recensera!:) Bra Valle!
#
Heter "Westost" på filmtipset, recenserar och skriver artiklar + nyheter ;)
#
Jag har inte alls svårt att säga något elakt om dem heller. De är ett gäng irriterande tjockisar, och deras musik är menlös.
#
fint valle! och bra att det blev publicerat nanstans.. lade aldrig upp det pa stardust for ni var tva som skickade in Magic numbers-recensioner och jag kunde for mitt liv inte bestamma vilken av dom som skulle fa vara med… :)
#
Tack wars :)
#
Kommentera eller pinga (trackback).