Det är dags att ta bladet från munnen och säga tack och hej till några kära vänner och före detta arbetskamrater. I och med sista programmet säsongen 2006 krymps Musikbyrån, kanske till oigenkännlighet. Trots att det stolt aviserades att det skulle bli lika många program under 2007 när budgeten och satsningarna presenterades i höstas.

Det där visade sig snart vara en sanning med rejält utrymme för modifikation. Sant är att det i vår blir tio halvtimmeslånga avsnitt av Musikbyrån i SVT.

Däremot försvinner Musikbyrån Live ur tablån. Tillfälligt eller för gott återstår att se. Titeln får hur som helst vila. Sannolikt hela nästa år. Dessutom försvinner musikresorna som gick under titeln Musikbyrån presenterar (ett samarbete med musikredaktionerna på DR och NRK) in i vanliga Musikbyrån.

Det innebär med andra ord att vi får omkring sex vanliga Musikbyrån i vår.

Dessutom, och det här är ett allvarligare problem än de flesta tittare kanske förstår, försvinner två reportrar ur redaktionen och en av de två fotograferna/redigerarna finns bara på plats under de mer intensiva produktionsveckorna. Det handlar i praktiken om nära en halvering av de journalistiska resurserna.

TVÅ BORT
Kåre Persson, Musikbyråns grand old man, har valt att sluta. Jag gissar att han känt sig allt mer obekväm med att bara nosa framåt och efter några års vånda kommit fram till att han inte har mer att ge.

Hans osvikligt ödmjuka och nyfikna näsa för musikhistorien har sedan programtiden kortades och musikhistorien fick strykas ur uppdraget inte fått det utrymme han förtjänar. Det är svårt att för utomstående förklara Kåre Perssons storhet och djupa kunskap. Men låt mig säga så här till cheferna på SVT. Se till att ge honom en plats i redaktionen för nästa musikhistoriska program. Det blir något helt annat än det slappa Sixties.

Nu försvinner inte Kåre helt från SVT och musikbevakningen. Tillsammans med världens bästa scripta, Elwie Wallin, och Daniel ”Papa Dee” Wahlgren kommer han att arbeta med det nya världsmusikprogrammet som går under arbetsnamnet Papas Kappsäck. Piloten jag sett lovade gott (den klipptes av Svante Lodén som av tidsskäl valt att tacka nej till ytterligare medverkan). Kåre + Papa Dee kan visa sig vara en vinnande kombination. Enad front för världsmusiken med ödmjukheten och nyfikenheten som vapen. Jag väntar med spänning.

Kristin Henriksson har valt att kliva åt sidan och flytta till Barcelona. Quote-redaktionen bör omedelbart se till att upprätta en kontakt och ge henne fett betalt för att leverera texter (om det nu mot förmodan finns pengar i kulturtidskrifternas Sverige). Med Kristin försvinner en stor del av r'n'b- och hiphop-kunnandet ut genom dörren (jag och ni minns kanske alldeles särskilt hennes resor till grimens London, New Orleans under återuppbyggnad och djupreportaget om screw-genren).

Jag får acceptera att Kristin aldrig får förverkliga reportageidén: ”Looking for D'”. Det svider.

Och jag förstår ärligt talat inte hur redaktionen ska hantera de här båda förlusterna. Särskilt som man inte får ta in nya krafter. Det enklaste, och egentligen självklara valet, vore att helt enkelt lämna den svarta musiken utanför urvalet nu. Hur ont det än gör i redaktör/producent Fredrik Norbergs hjärta.

TRE KVAR
Kvar som reportrar finns nu: Magnus Broni, Mikael Nordlander och Håkan Thörn. Tre herrar som har ett djupt kunnande om det vi lite grovt och förenklat skulle kunna kalla för rock och pop (med lite olika dragningar). Frågan är om Musikbyrån med den minskade sändningstiden i bagaget (ynkliga tre helt egna timmar på hela våren) inte borde utnyttja det kunnande man faktiskt har och göra en renodlad indiebyrå med spets och djup. Inte bara för att visa att minskade resurser faktiskt får konsekvenser för slutresultatet utan för att göra det man faktiskt har verklig kompetens kvar till. Upp på smalspåret. Helhjärtat och stolt.

Ett av SVT:s mesta public service-program (visa mig ett annat program i en annan kanal som tar musikjournalistiken på allvar) har fått en rejäl pungspark. Jag är ärligt talat orolig för att redaktionen köper läget, biter ihop och fortsätter att jobba som om inget hade hänt.

Jag hoppas snarare på en tydlig markering,

Det är klart att den hårda och ofta onyanserade kritiken mot programmet kommer att öka om man har modet att helt kapa ett par genrer. Men hellre det än ett försök att täcka sex månader av hela populärmusikspektrat på sex halvtimmar. Kanske kan de tillåta sig en och annan utvikning åt det som skulle kunnna kallas, och nu blir det kanske sjukt internt, Klas Sivertsson-hiphopen (läs Keep Out, Quote mfl).

Höstens bästa avsnitt av MB, vid sidan av San Fransisco-programmet (som egentligen var ett Musikbyrån presenterar), var det med David Sandström och Atmosphere. Det skulle kunna tjäna som illustration av vad jag söker och hoppas på. Som ny typ-byrå (vi kan väl vara överens om att en- och två-inslagsprogrammen funkar bäst nu?). Ge mig artister som inte nödvändigtvis är aktuella med nya släpp, men som får alldeles för lite uppmärksamhet. Släpp släpplistesargen. Det är sådant jag hoppas på.

Eller att bara få bli rejält överraskad av en tanke för nyordning jag själv inte tänkt.

Slutligen kan jag så klart inte låta bli att oroa mig över hur den nya regeringen ser på public service-begreppet. Det enda vi med säkerhet vet är att de inte är riktigt överens. Men om M och FP får sin vilja igenom kan vi nog glömma Musikbyrån och liknande program helt om tre år. Är jag cynisk och bitter om jag tror att formeln ser ut så här: musik = underhållning = inte public service. Hoppet får stå till Centern och någon ensam kvarvarande public service-liberal.

Länge leve Musikbyrån!

UPPDATERAT 2007-01-04
MUSIKBYRÅN – INTE SÅ DÖD SOM SOMLIGA TROR
Fredrik Norberg (Musikbyråns producent) rätar ut en del av mina frågetecken och feltolkningar:

Några förtydligande om MB 2007:
– Musikbyrån live återkommer till hösten med 4 avsnitt
– Vi sänder 16 program i vår. 4 specialer (3 ”classic songs” om Apache, Take On Me, Life On Mars och en MB Hjärta Deluxe), 6 ordinarie MB, 6 ”Rockcity”)
– Sedan blir det 14 program i höst (4 MB Live, 4 Da Capo, dvs repriser av egna halvtimmesspecialer och 6 ordinarie MB)

Jag är glad att jag överdrev (och glad att jag hade lite fel). Det blir ingen lek att ro det iland, men jag håller tummarna för att det går vägen och att pengarna rullar in som de ska 2008. Se till att varje inslag har kraften av att vara det sista någonsin så ska det nog bli jävligt fett.

”Rockcity” är f.ö. det interna arbetsnamnet på den samnordiska serien som tidigare visats under namnet Musikbyrån presenterar. Gissar att San Fransisco går i repris i vår då. Inslaget om Houston som gick i nästa sista programmet var enligt uppgift inte ett rockcity-rep.