Hoppsastegen är håglösa och Anthony Kiedis ser tröttare ut än min kräksjuka dotter. Fleas whiplashrörelser ser rutinmässiga ut och Chad Smiths ivriga trummande överröstar de få nyanser Red Chili Peppers får ur sig ikväll. Det är turnéns näst sista spelning och det märks. För trots att de är några av rockens allra skickligaste musiker och tajtare än ett skruvstäd är det långa sträckor tråkigare att se det här bandet ikväll än att se Djurgården spela 0-0 mot Mora i Elitseriens hundrasjuttionionde omgång.

Sån tur då att de har världens bästa gitarr-John i bandet. Han räddar kvällen med sina två minuter med akustisk gitarr och egen låt. Han visar bitvis att solorunkande kan vara skön konst. Dominerar scenen med sitt säregna släntrande fram och tillbaka och talar i tungor med gitarren.

Men, som helhet tycker jag Red Hot Chili Peppers slarvar bort alla sina goda sidor ikväll. De dränker alla nyanser och harmonier i brötigt jammande och får mig att längta till något helt annat. Trots att den utsålda Globens publik är helt i extas och att den visuella inramningen är av världklass (titta på Emma Svenssons bilder på Rockfoto.nu.).

”Under The Bridge” sitter dock förstås där den ska. Men för många av de riktigt bra låtarna från de senaste skivorna stängs ute ikväll.

Synd.