Recension
- A Compact Disc Including The Embassy (CDEP) The Embassy
- 2006
- Service/Border
Anonymt och smart
Lyssna
Externa länkar
- Service
- Massor av info och filmer.
- A compact disc including the Embassy
- Lika anonymt som omslaget.
- The Hacienda
- På Wikipedia.
Denna skiva försöker å det hårdaste att vara så anonym som möjligt. Den ger en minimal mängd information och inlagan innehåller tio identiska bilder på CD-skivor. â€Du får väl för fan tänka självâ€, känns det som att den säger.
Jarvis Cocker gästredigerade bilagan Observer Music Monthly förra månaden och i sin krönika säger han mer eller mindre att det är onödigt att skriva om musik. Han hade en gång sagt till en musikjournalist att han tyckte det var det mest sorgsna jobbet i världen, â€för du kommer aldrig komma i närheten av det du försöker skriva omâ€. Hepp.
Musiken tar vid där orden inte kommer åt menade han. The Embassy gör det ännu svårare, anonymt omslag, de sjunger inte så mycket och musiken går rakt förbi den harvande analyserande delen av hjärnan och rakt på danscentrat, snett till vänster om hypofysen.
Det första spåret är en stor svettig heffaklump som lätt hade kunnat få tusentals knarkhuvuden att gunga på the Hacienda om den hade funnits då. Allt från sirenljuden, den snabba basen och de febriga syntharna låter som ett regelrätt rave. Svängigt är det minsann.
Kanske ännu mer än tidigare gör de det de gör bäst, riktigt röjig dansmusik, fast smart. Det känns alltid som att de har en dold agenda, som att det finns något där man borde stanna upp och tänka över när ens kropp rycker i dansspasmer.
Fast vad vet väl jag, jag kommer inte närmre än så här.
Publicerad: 2006-11-14 00:00 / Uppdaterad: 2006-11-14 00:00
17 kommentarer
Service är lite som Contemode. Båda gör konsumtionsmusik för reklamspotar och catwalks. Skillnaden är att medan Contemode låter Logic Pro, låter Service mera som ett crackat Fruity Loops.
#
vilken tokrolig titel, popjävlar!!
p.s omslaget var fult det med
d.s
#
Alla kan inte ha byxorna bakofram arg skåning.
#
Så kan man ju konstatera att Andres Lokkos syn på nyttan av musikjournalisitk skiljer sig en hel del från Jarvis.
Epn är förövrigt inte så mycket att bry sig om, håller med Ola -hellre originalen men Marie verkar inte ha så mycket till övers för dem för nu gör de ju "Kanske ännu mer än tidigare gör de det de gör bäst, riktigt röjig dansmusik, fast smart."
#
11 bilder på skivan är det väl?
#
Jag föredrar också originalen.
Sick Monkey> Som hobbyanvändare av ett köpt Fruity Loops så måste jag få ställa frågan huruvida du kan höra skillnaden mellan ett crackat och ett köpt FL. ;-) Nåväl, skämt åsido, jag förstår att du syftar på att inte alltför avancerade musiker(/indiekids som vill börja lira för att det är ju hyggligt enkelt att få skivkontrakt idag om man någorlunda vet hur blipsen och blopsen ska placeras i en 4/4-takt. Brudar får man ju också.) inte kan kan låta lika bra/tekniskt avancerat som något som Yasutaka Nakata någonsin producerat/skrivit. Undrar bara om du vill utveckla, för jag tycker det är en intressant diskussion!
För mig har Service-artisterna ett klart bestående och varierat musikaliskt uttryck än det prefabricerade skräp som Nakata fullkomligt spottat ur sig på rullande band sedan, typ, "Music Controller" (som dock, får jag tillägga, var en låt som lät bra när den kom). Kvalitet i musik mäts absolut inte i envelopes, plugins etc, då känns det mest som om Toto-människan bildat enpartistat i ens lyssnarland.
Eller är din teori bara applicerbar på elektronisk musik? Ariel Pink – för att ta ett extremt exempel – är ju ett exempel på fantastiskt, eget uttryck gjort med minimalaste medel.
#
arg skauning for president! Eller iaf som gästrecensent…
#
anPanacheman: det är en smaksak, givetvis, men när det gäller den här sortens ytliga mediamänniska/fashionista-musik (en genre jag absolut inte har något emot) föredrar jag contemodes överproducerade glitz framför service' pojkrumssound. Båda stilarna är rimligtvis medvetna val, men jag tycker inte om utstuderat sunk. Service är som fabriksslitna jeans.
några saker till:
1. Det FINNS en skillnad mellan musik gjord med köpt respektive crackad mjukvara. Inte på individnivå, givetvis, men tar man all musik gjord med warez och ställer brevid all musik gjord på köpeprogram så kommer piratmusiken garanterat vara mer half-assed.
2. Jag gissar att servicebanden använder cubase snarare än fruityloops. Fast det är inte väsentligt.
3. Nakata släpper för mycket skivor. Begränsade han sig till en skiva om året hade det kunnat bli riktigt bra.
4. Att leka flygvärdinna är snyggare än att leka huligan.
#
Jag tycker av princip att killar varken ska spela flygvärdinna eller steward. I det ena fallet är det bara ghey i det andra är det rent transigt!
#
homofob!
#
Fobohom menar du väl?
#
sjuka apan> tack för svar!
Angående dina punkter:
1. Jo, det kan kanske stämma (viktigt med individnivån som du påpekar). Men beror det inte lite på hur mycket tid man lägger ner på att lära sig programmen? Av personlig erfarenhet har FL mycket att vinna där eftersom det är så larvigt enkelt att komma igång med. Men att saker låter "half-assed" behöver ju iofs inte nödvändigtvis betyda att det inte finns kunskap, utan att det finns en vilja att inte låta (låt oss säga) modern och kontemporär. Halva grejen med att göra musik – tycker jag – är att finna ett eget sound som man (och förhoppningsvis publiken) är bekväm med. Men det ligger ju på – som bekant – en individnivå.
2. Nä, jag bryr mig inte heller vad som används. Bara resultatet blir bra. Resultatet på denna EPn var väl helt okej, tycker jag. Den känns lite som en "Embassy 2006 Summer Tour EP".
3. Jepp. Någon borde tipsa Nakata om termerna "Quality control" och "Kill your darlings". Borde inte vara alltför svårt att transkribera till katakana.
4. Fast flygvärdinna är väl lite passé sedan Pizzicato Five byggt nästan ett helt koncept kring det för en handfull år sedan? Huliganer må mindre estetiskt tilltalande än flygvärdinnor, men känns dock lite mer obeprövat kan jag tycka.
#
Finns det inte en miljon punkare och skasnubbar som ser ut som huliganer?
#
fruity loops diskussionen ovan har lyft dsc tillbaka in i matchen.
#
1. Är femte låten en dansversion av? Av vad?
2. Hur ser en fotbollshuligan ut?
3. Är det Torbjörn eller Fredrik som ser ut som en fotbollshuligan?
4. Eller kan fotbollshuliganer se ut på olka sätt?
#
Nu vet jag inte om BT sarkastiskt refererar till något som kommenteras men här får han två svar ändå:
1. I Lay Awake är en "ny" (tidigare osläppt) låt. De har spelat den live ett par gånger iår. Har även hört en identisk version av Tell me About Panache live redan i mars.
3. Torbjörn ser ut som en javaprogrammerare. Liston ser ut som en slapp, lite mesig kille som gillar hasch.
Speciellt "Casual" är väl ingen av dem precis.
#
EMBASSY
#
Kommentera eller pinga (trackback).