Recension
- In the Absence of Truth (CD) Isis
- 2006
- Ipecac/Border
Hädelse
Det knappt jag fattar själv vad det är jag nu ska skriva. Men jag antar att det är lika bra att få det överstökat: Isis nya skiva ”In the Abscence of Truth” är inte ens i närheten av att närma sig starka ord som fantastisk eller magnifik. Snarare klassar den in sig som, tja, ganska trist faktiskt.
Isis fortsätter på ”In the Absence of Truth” på den väg man slog in på i och med den fantastiska och magnifika ”Oceanic”. Men man fortsätter även på den stig man valde i och med uppföljaren ”Panopticon”, där man möttes av ett lugnare och mer melodiskt Isis, men fortfarande med fötterna på samma grund som förut. Nu har man alltså tagit ytterligare ett steg bort.
På ”In the Absence of Truth” möts man av de hittills lugnaste partierna som bandet har spelat in, ”In the Fishtank”-bidraget tillsammans med Aerogramme borträknat. På låtar som ”Wrists of Kings” och ”Not in Rivers, but in Drops” har de mer gemensamt med band som GYBE! et al än med Neurosis.
Visserligen spänner de musklerna på ett förvånansvärt maffigt sätt i slutat av flera av låtarna och får mig att tända till. Men vägen dit är en sällsam historia, minst sagt. Snarare kännetecknas musiken av ett allt för tvekande anslag med för mycket plinkande gitarrer och reverb.
Ytterligare en invändning är att ”In the Absence of Truth” är mer fragmentarisk än sina föregångare. Där ”Oceanic” var en storslagen enhet från början till slut, är ”In the Absence of Truth” mer en samling låtar och det massiva intryck som de gett tidigare kommer aldrig fram.
Jag saknar monotonin, jag saknar de små nyanserna som utkristalliserade sig, jag saknar ljudväggen.
Här finns förvisso en hel del smått fantastiska partier. De flesta av dem när de fläskar på ordentligt, men även de minimalistiska partierna, där framför allt det mer expressiva trumspelet får ta plats, är även de tilltalande. Föga förvånande är det också den direkta ”Holy Tears” som är höjdpunkten.
Så. Nu var det gjort.
Publicerad: 2006-11-13 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 16:40
9 kommentarer
Jag håller med. "In the Abcense of Truth" är, efter ett gäng lyssningar, fortfarande en besvikelse. Kanske inte dålig, och inte så dålig som 4/10, men inte vad jag hoppats på.
Framförallt saknar jag tyngden. Även om det fanns mycket "rena" bitar även på Panopticon så fanns där också alltid ett enormt tungt sväng, inte minst i trumspelet, som höll låtarna uppe. På absence har trummisen börjat banka mer på allting (för att visa att han kan kanske, eller vafan vet jag) och musiken bärs inte upp av gunget samma sätt. Istället blir de lugnare partierna mer flytande och ofockuserade, som hos postrockbanden (som jag ju iof inte alls tycker illa om).
Jag tycker inte heller att låtuppbyggnaden fungerar lika bra som tidigare – ett parti leder inte alltid på ett naturligt vis fram till ett annat, vilket tvingar bandet att göra fler hastiga vändningar som förstör strukturen – och låtarna drar inte framåt med samma styrka.
Dessutom (och kanske framför allt) är både riffen och melodierna betydligt tristare och mindre medryckande än tidigare. Katchighet är jävligt viktigt.
Också produktionen har sjunkit lite i kvalitet, var inte panopticon ljudet typ helt perfekt?
Så, nu har jag klagat på allt.
6/10 säger jag. Fast kanske är det också orättvist, kanske förtjänar den egentligen en åtta; en del grejor, skrikpartiet på Dulcinea tex, är ju fortfarande hur bra som helst.
#
oj vad olika man kan tycka. Oceanic må vara ett kapitel för sig, men den här skivan är inte långt ifrån. Jag gillar de små plinkande gitarrpartierna som fan! slutet på Dulicinea är hur snyggt som helst, growlpartierna kommer alltid in helt rätt… "tribal"trummandet är super. tycker den här skivan är riktigt skitbra.
#
Jag håller heller inte med. Jag är helt tagen av "In the Absence of Truth" (för övrigt felstavat, "Abscence", i första paragrafen). Gillar verkligen att de flummar ur än mer än tidigare, och också att de hårda partierna blivit hårdare. Dubbla baskaggar, säger jag bara.
Och angående Neurosis…det har inte varit en relevant parallell på länge. Isis har lyssnat mer och mer på GYBE! och sånt, medan Neurosis blickat mer och mer mot alt-country. Lyssna bara på medlemmarnas soloprojekt eller Blood & Time.
#
Plattan är visserligen langt ifran Oceanic och den briljanta Panopticon, men en 4:a är väl hart, kanske 6 eller 7/10? Dynamiken finns kvar och man kanner anda att det ar ISIS. De lyckas pa nat satt korrelera albumomslaget med musiken.
#
håller med hela recensionen. även om postrock kan vara riktigt bra så lyckas inte isis nå dit.
#
Helt ok skiva, lite för tillbakadraget stundtals. Oceanic och Panopticon slår detta med hästlängder.
#
[...] Holy Tears var visserligen ett av de bästa spåren på fullängdaren In the Absence of Truth, som släpptes 2006. [...]
#
Har lyssnat som en idiot på denna platta. Summa summarum så har jag sjukt svårt att se vad som skulle vara så dåligt med den. Inte bara Tomas utan generellt bland både fans och recensenter så har den ju fått ett ljummet mottagande.
Tycker dock att den är bra mycket bättre än Panopticon. Oceanic klass når den ju självklart inte men det hade väl inte ens Jesus Kristus trott?
#
Det här betyget håller jag inte riktigt med om.. det är lite FÖR lågt.
Antar att recensenten vill statuera ett exempel på hur stor skillnad det är emellan denna och de två tidigare albumen, men om man tänker efter.. vad är det som är så olikt dessa 3 album emellan?
Oavsett så tycker jag personligen också att denna platta är ISIS sämsta. Den känns väldigt slätstruken i jämförelse med Oceanic och Panopticon.
”Oceanic” är kanske min absoluta favoritskiva alla kategorier, så jag har svårt att se hur nåt band någonsin ska kunna toppa den. (Neurosis räknas inte..)
#
Kommentera eller pinga (trackback).