Text
Fascinerande, skrämmande och äckligt
Mayhem
Led stage, 22.30
Innan vi går in i fotodiket på Mayhemspelningen får vi gott vänta på att vakterna ska släppa in oss. ”Tro oss, det är för vår egen skull” säger de och med tanke på kulisserna med bland annat grishuvuden, ett sargat, korsfäst lik och en presenning på golvet är det väl bäst så. Rykten inför spelningen gör nämligen gällande att bandet har rekvirerat 140 kilo kött till spelningen.
När bandet väl äntrar scenen har sångaren Attila på sig ett urgröpt grishuvud över sitt eget huvud och håller på med ett allmänt slafsande i en stund innan presenningen viks undan och vi släpps in i fotodiket. En minst sagt makaber entré.
Rent visuellt är konserten som en musikalisk version av filmen ”Baise-Moi”. En chockerande yttring av något slag som är direkt svår att sätta fingret på. Jag frågar mig om de gör det här bara för att provocera och äckla, men inbillar mig att det finns en mer genomtänkt idé bakom dessa galenskaper. Bandet framstår som väldigt genomtänkt i andra sammanhang så varför skulle det inte var det nu?
Men om det är så att det finns en tanke bakom utstrålningen så går den förbi mig. Och det stör mig lite. Dessutom förtar den visuella upplevelsen en del av det musikaliska, då man fokuserar till stor del på vad framför allt Attila har för sig på scen. Han lunkar fram och tillbaka, sticker en kniv i det korsfästa liket, sliter i det kors han har hängande runt halsen och utstöter en hel massa obehagliga låten både i och mellan låtarna. Mannen har i sanning ett brett röstspektra, det ska i ärlighetens namn sägas.
Låtmässigt ger konserten mig inte speciellt mycket. Ljudet är på sina håll alldeles för grötigt och jag kan inte Mayhem så pass bra att jag kan plocka ut några låtar egentligen. Någon ”Freezing Moon” bjuds vi inte på i alla fall och öppningsspåret är ”Pure Fucking Armageddon” får jag förklarat för mig.
True? Japp. Necro? Jomen. Bra? Jag vet ärligt talat inte. Det enda jag vet är att det kommer att ta ett tag att smälta, men att det onekligen var en fascinerande, om än ganska skrämmande och äcklig, upplevelse.
Publicerad: 2006-08-07 15:35 / Uppdaterad: 2007-11-29 00:01
En kommentar
[...] var på Gates of Metal och lyssnade på Lumsk, kleggade med Mayhem och återhörde lyckligt av någon anledning [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).