Jag möter Juni Järvi med misstänksamhet. En skiva vars pressmaterial nämner referenser jag älskar såsom Magnetic Fields, Jens Lekman, Vapnet, Adam Green och Suburban Kids With Biblical Names, kommer med allra högsta trolighet att göra mig besviken. ”Det är det enda juni Järvi egentligen vill, skriva episka poplåtar” läser jag vidare, och funderar på vad ”episka poplåtar” egentligen är. Om episk litteratur är berättelser som sträcker sig över en lång tidsrymd – betyder det då att episka poplåtar är sånger som handlar gör detsamma? Troligen, ja. Det låter väldigt storslaget.

När jag trycker in ”Wherever Thou Art” tänker jag cyniskt att den där Juni Järvi, han har minsann en del att bevisa. Vi får allt se om han är karl för sin hatt. Tänker jag. Och sen blir allt vackert.

Introspåret, ”The Stars Above Indian Lake”, has me at hello, för att låna ett uttryck från andra sidan Atlanten. Med en djup, något vilsen, sorgset lakonisk röst som på det finaste av lakoniska sätt påminner om ovan nämnda Jens Lekman, sjunger Juni Järvi om hur en miljon stjärnor glimrar i himlen för någons skull. Men där han är finns det bara svärta. Och han har ingen ficklampa. Och jag tänker plötsligt på att åka bil mitt i natten med svajande träd på båda sidor om vägen. Jag tänker på Twin Peaks, stormar och åskor; på naturkrafter i allmänhet och på ensamhet och saknad. Jag vet inte varför, men det gör jag.

Att nöja sig med Magnetic Fields- och Lekmanjämförelser i fallet Juni Järvi är att inte berätta hela sanningen. Visst är likheterna slående i somliga av spåren. Medan andra av dem är så egna, så avskalade, vaggande anspråkslösa att resultatet blir näst intill storslaget av bara farten. ”I Love You” är ett exempel på just detta. Viskande, plockande, en folkvisa som gjord för att invagga den oroligaste av själar i trygghet. I ”Awake” hittas Grandaddy-spejsiga, elektroniskt rymdlika slingor i bakgrunden, till en elgitarr som är det närmaste skrän Juni Järvi åstadkommer på hela skivan. Och det är lika bra. Det stillsamma är det vackraste. Ärligaste.

Bland vänner och bekanta har jag noterat att ingen verkar gå utan åsikt om Juni Järvi. Upprörande plagiat, säger vissa. Originellt och vackert, säger andra. En mysig pussas/somna/vakna-till-skiva säger jag, och längtar till den 18 augusti då Juni Järvi spelar live i Stockholm i samband med släppet av finfina ”Wherever Thou Art”.