Lets face it. Det bästa med nittiotalsfenomenet Whale var aldrig Cia Bergs röst. I alla fall inte i mitt tycke. Det bästa med Whale var deras galna refränger, deras attityd och – här kommer klyshan – DIY-anda. Plus att titeln på deras andra skiva, ”All Disco Dance Must End In Broken Bones” är fantastisk, så bra att jag för några veckor sedan gjorde verklighet av den (hej benbrott). När så jag sätter på engelska Tender Trap, vars pressmaterial säger mig att skivan passar oss som gillar Le Tigre, Magnetic Fields och The Concretes men som allra mest låter som en pastisch på Whale och något som kändes spännande 1996, då spelar det ingen roll att det är trummisen från ovan nämnda magnetiska fälts nya band, det är fortfarande inte bra. Och sångerskan Amelia Fletcher sjunger som Cia Berg. Minns ni eller ska jag utveckla? En ganska tunn, svag röst som vinglar och vill vara sensuellt viskande på samma gång. Typ så.

Melodierna är vaga, utan tydlig karaktär och ljudbilden bör uppenbarligen kallas lo-fi. Det gnisslar och knakar, växlar i intensitet, bullrar, och ovanpå detta en röst jag varken förmår mig att hata eller älska, men som helt klart tar udden av de tomma textraderna som ”I always love you when I'm leaving you”. Texterna är ironiska och infantila i en rent oskön mix. Gäsp.

Whale gjorde det bättre.