I nordöstra England, i skuggorna av The Futureheads och Maximo Park, har Field Music suttit och filat på sin debut. Och filat har de uppenbarligen gjort. Det är tydligt att de lagt ner en hel del arbete på att få rika och fylliga poparrangemang och taktfast komp. De har gjort det bra. ”Field Music” doftar mycket 70-tal och band som Big Star. Det är precist avvägt med smakfull balans mellan instrumenten och tighta sångstämmor. Och trots att bandet bara består av tre gossar, låter det som en hel orkester.

Men å andra sidan är detta precis vad man hade att vänta av denna musik, på väg mot det välproducerade västkustljudet. För trots att presspappret menar att musiken är distinkt brittisk, så är den det genom att, likt The Thrills, vara amerikansk västkustromantiserande.

Varje litet trumslag är noggrant utplacerat i ljudbilden, vilket tyvärr innebär att hela skivan egentligen är lite för tillslätad och välarbetat perfekt för att jag tycka det är riktigt intressant. Det är bra, men saknar tillräckligt med hullingar på sina krokar för att riktigt fastna. På gränsen till trevligt.

Men det måste samtidigt sägas att jag uttrycker detta mot bakgrunden av att favoritlåten dessa dagar är Danielson Familes hyllning till The Shaggs i ”Who are parents?”. Systertrion i The Shaggs är väl ändå så nära en motsats till delvis brödratrion i Field Music man kan komma, och deras till perfektion balanserade musikaliska bearbetning.