Reverben på gitarrstärkaren är uppskruvad till väldigt mycket. Bastuban är om inte polerad så åtminstone rejält inspottad. Banjon, dragspelet jobbar på för fullt tillsammans med de slamrande trummorna. Trumpet och trombon med ett sjujäkla drag gör sitt bästa för att Dead Brothers galna självmördarballader och toksvängiga livlinor ska svänga mer än någonsin tidigare.

De lyckas.

”Wunderkammer” är en oerhört skön skiva. Tradjazzig på ett bra sätt. Folklig på ett annat. Teatralisk och skamfilad. Precis som tidigare. Dead Brothers har gått lett sitt begravningståg i sju år nu och vet hur livet och döden ska hyllas.

De serverar uppdaterad tradjazz som svänger så bra att jag inte vet var jag ska ta vägen i ”Greek swing”. Kastar in en orgel som tillsammans med något som liknar flöjter (men säkert är just den där billiga orgeln) skapar ett mustigt gung i ”Mustapha”. Korsar Blind Boys of Alabama och Hank Williams med sig själva och förlöser tryck i ”I can't get enough”.

In med tamburin. Mandolin. Och självklart ska Alain sjunga genom megafonen. Att de lånar en låt från ormen i Djungelboken är bara en bonus.

I ”Just a hole” briljerar Dead Brothers. Bygger från minsta litet till största stora. Först lite ostrukturerat plockande på instrumenten. Sedan en vackermollig melodi på dragspel med komp av mandolin. I bakgrunden svävar en osalig gitarrsträng under ett sliderör. Alain pratsjunger självmördarens dystra ord.

”No use standing at my grave
It's just a hole that someone made”

Med små, små gester bygger Dead Brothers upp något som efter tre och en halv minut formligen exploderar i enorm eufori. Tuban och trummorna skapar lyftkraft. Stämmorna som stöttar sången är bränslet. De ekande och stötande gitarrackorden och resten av blåsinstrumenten gnistan.

Musikmagi. Som avslutas med att låten tynar bort genom ett ensamt piano.

Skivbolaget Voodoo Rhythm kallar detta för Dead Brothers vita album. Jag är nästan beredd att hålla med. Den här orkestern låter mer än tidigare. Hoppas de kommer ta större plats också. Världen vet det inte, men den behöver musiken Dead Brothers spelar. Nu om någonsin.

Galaxen borde ta dem till Arvika igen. Så att fler får uppleva döden när den är som bäst. Levande.